Blev så arg inombords igår kväll när KallaFakta visade reportaget från parken zoo i Eskilstuna. Jag har alltid besökt det zoo:t ända sedan jag var liten och även besökt platsen två gånger med Casper. Men nu vettefan om jag ens vill fundera på att gå dit så länge Helena och den där jäkla gubben äger stället. Ändring måste ske, annars kommer dem stå utan besökare i sommar.
Jag har följt Parken zoo på facebook sedan länge och nu kommer deras ”försvarstal” här nedan är ett av dem alla:
Eftersom vi fått så många kommentarer kommer vi försöka svara på dem efter teman så vi får lite struktur. Låt oss börja med att säga att vi tar reaktionerna på största allvar och tar åt oss, avsikten är inte att skylla ifrån oss utan att försöka förtydliga de områden som vi känner har varit mest ilska eller frågetecken kring. Generellt lovar vi att bli mycket mer transparenta inom saker som rör djuren, exempelvis det veterinära.
Ilskan rör framförallt sex områden, Helenas lögner, frysutrymmet, pumorna som avlivades, att vi bara skyller ifrån oss på en massa olika sätt som inte stämmer, den usla ledningen av Parken Zoo och att vi är djurplågare. Helenas lögner. Här finns inga ursäkter, naturligtvis inte, men jag vill ändå (för det är Helena som skriver) försöka förklara varför det blev som det blev. När jag blir ombedd att göra arbete med media så läser jag alltid in mig först på de djur det ska handla om, jag har en ganska god koll på alla arter men inte nödvändigtvis alla individer så för att det ska bli rätt läser jag igenom före.
I det här fallet bad man om ett (fejkat) reportage på fyra arter, pallaskatt, fiskarkatt, jaguar och amurleopard. Jag hoppas och tror att de ungefär två timmar vi gjorde på dem stämmer väl överens med sanningen. Före och efter den intervjun ställdes ett antal frågor – jag tror att ”intervjun” drog iväg ytterligare någon timme ungefär. På minst två av de frågorna svarade jag fel. Avsikten var inte att ljuga för att skyla över utan jag hade en minnesbild som bara delvis stämde med verkligheten. Även om man inte får göra så ber jag er att förstå hela syftet med intervjun.
Allt som sker vid konfrontationen ett antal veckor senare är omöjligt att förklara för den som inte varit med om det. Om jag ser stöddig eller sur eller påkommen eller något annat ut så beror det på en extrem adrenalinreaktion. Vid det tillfället har precis sex personer (tror jag) kommit springande och avkrävt mig svar nu, nu, nu. Alla flyktbeteenden slår till för fullt men jag var tvungen att vara kvar och svara på frågor både om detaljer och om varför jag ljuger. Efter det tillfället har den senaste veckan varit ett ständigt ifrågasättande av mig själv. Är det som jag precis tänker säga sant? Eller bara en felaktig minnesbild som kommer att befästa bilden av mig som någon som inte är särskilt noga med sanningen?
Det jag sa stämde inte, jag ljög, jag är uppriktigt ledsen och förtvivlad över det och ber alla våra besökare om ursäkt! Frysutrymmet ser för djävligt ut, inslaget i Kalla Fakta gjordes för maximal effekt men det tar inte bort faktum. Vi kommer att se över hur vår förvaring av döda djur ska se ut och lovar att återkomma med beslutet även här på vår Facebooksida. Pumorna som avlivades presenteras i inslaget som fullt friska. I själva verket var vi tvungna att söva dem väldigt ofta för olika sorters behandling. Här är det inte ord som står mot ord utan journalerna finns att ladda ner på mynewsdesk. En allmän känsla här på Facebook är att vi bara skyller ifrån oss på olika sätt som inte stämmer. Ett exempel är vildhundarna som först hade flyttat och sedan avlidit vid sövning för att till slut ha blivit avlivade. Sanningen är att de skulle flytta men sövningen i samband med flytten skapade problem som gjorde att vår veterinär tog beslutet att avliva dem.
I vanliga livet ställs frågor på ett sådant sätt att tveksamheter leder till förtydliganden för att båda parter ska förstå varandra. Vid en händelse som den vi just varit med om ställs ungefär samma fråga på olika sätt många gånger till olika personer, svaren jämförs och presenteras ibland för en tredje part som ska kommentera utifrån speciella förutsättningar. Dessutom är tiden en viktig faktor, ändå sedan vi fick klart för oss att vi skulle vara med i Kalla Fakta har vi varit under enorm tidspress. Vi har varit tvungna att på punkt efter punkt hitta belägg i form av dokument för våra svar, innan vi hunnit klart med en del har nästa fråga dykt upp. Att våra svar då kan verka motsägelsefulla eller undflyende beror inte på att vi vill dölja diverse skumrask.
När det gäller svaren på Facebook har det varit svårt eftersom så många inlägg bara innehållit omdömen om oss som är svåra att kommentera. Om du har en konkret fråga så tveka inte att ställa den, vi ska göra vårt bästa för att svara. Många inlägg pekar på usel och inkompetent ledning och att människor inte kan säga ifrån för de är rädda om sina jobb. Vi hoppas under dagen kunna lägga upp resultatet av årets anonyma medarbetarundersökning, var snälla och läs den. Vi tar gärna frågor om hur det är att jobba på Parken Zoo. Det är inte heller så att någon veterinär ska kunna ta emot order från chef eller någon annan på Parken Zoo som leder till att djur vanvårdas – det ska i sådana fall anmälas till länsveterinären n-ä-r det händer.
Att vi skulle vara djurplågare som bara bryr oss om pengarna vi kan få ihop genom att visa ständigt nya arter är inte sant. Anledningen till att vi var så intressanta att granska är att vi har så ”hög svansföring” när det gäller djur- och bevarandefrågor. A-l-l-a som jobbar på djurparken är stora djurvänner, det är därför vi jobbar där och skulle aldrig gå med på en djurhantering som medvetet går emot djurens bästa. Det goda resultat vi har när det gäller ungar på dokumenterat svåra arter anser vi är ett bevis på det. Ställ gärna konkreta frågor till oss inom detta eftersom vi upplever det svårt att svara på de bredare och väldigt laddade omdömen om oss som hittills kommit in.
-Ja, ni ser ju själva! Det är bara att dömma utifrån det ni kan läsa, mer finns att läsa på deras Facebook sida