Idag är det en sån där funderar dag för mig. Jag tänker och önskar så mycket. Idag är ingen dag jag ens känner för att göra något. Jag vill bara att allt ska vara bra och gå lite åt mitt håll, men det känns som om allt går åt ett helt annat håll och gör en massa gupp och hinder på vägen. Avskyr såna här dagar, men alla dagar kan inte vara bra. Så just nu är jag glad att jag är hemma själv så tankarna kanske blir bättre. Det är så mycket som kretsar i mitt huvud att jag får konstant huvudvärk utav alla tankarna. Jag vill ju så gärna att det ska vara lika bra som det var för ett par dagar sedan. Men hinder är hinder. Bara att försöka få bort dem. För snart är det vår och sedan sommar och då ska jag vara ledig med Casper i 5(!) veckor och vi ska verkligen hitta på så mycket skoj. Har planer på både Disneyland i Paris och Legoland, så jag hoppas att nån av dem slår in för jag vill så gärna åka utanför Sverige i sommar, om än bara för en weekend, men jag vill verkligen det. För nu börjar C bli så pass stor att han fixar att gå längre sträckor, han uppskattar saker mer och mer och kommer förhoppningsvis alltid att bära med sig dessa upplevelser *kärlek*
Eftersom jag själv inte fick dessa upplevelser som barn så vill jag mer än gärna ge dessa åt Casper som en vacker dag kommer att förstå varför jag så gärna gör saker ihop med han. Jag kommer alltid finnas vid hans sida, aldrig någonsin vika av. OM det blir så att jag kapar med han så ska han ha gjort något riktigt hemskt! Inte en lite bagatell ska få mig att inte umgås med han. Hans barn (mina barnbarn) kommer jag att värdera så otroligt högt, jag kommer att finnas där varje gång han behöver mig hjälp, kommer se dem växa upp och bli självständiga individer -Jag sviker aldrig dem jag älskar- Hatar sandlådelek där man blir sur för en så otroligt fjantig sak och inte har kontakt med varken barn,syskon eller barnbarn på år och månader. Men vill man leva det livet så sätter jag absolut inte stop, men kom då inte om ett par år och säg att du vill vara delaktig i mitt eller min familjs liv, för det är för sent.
Jag älskar min familj och kämpar varje dag för att det ska bli bättre, Casper får väldigt mycket -oftast allt han pekar på- men med gränser eftersom jag som liten fick höra och veta att jag aldrig skulle kunna bli gravid på naturlig väg och faktiskt hade lyckan att bli det -mot alla odds- så jag värderar han HÖGT och då ska han som mitt enda barn verkligen få allt han vill ha. För nu när man vill ha fler barn så vet jag att det blir IVF med egna pengar eftersom jag redan har ett barn och de kostnaderna är höga, så Casper blir mitt enda barn och han ska skämmas bort, för läkaren sa att jag inte kommer att fixa på naturlig väg -men Casper gjorde det- Snacka om speciell. Han var menad att förgylla mitt liv och därför ska jag göra detsamma med han.
Nu ska jag kika resor/utflykter som ska göras i sommar
Seeee ya!