Jag vet att bloggen ska vara en glad och trevlig plats att komma till, men även jag har dagar då allt känns piss och just idag är en sån dag! Jag önskar så mycket och vill så mycket, men jag är inte Gud eller en något annat stort som kan göra allt bra på sekunden. Jag önskar att Casper hade tillgång till sina mor och far föräldrar, men alla utom Caspers morfar har valt att inte träffa han. Det skär i mig, men jag är samtidigt glad att han inte minns sina farföräldrar för sist han träffade dem var han 8 månader /då hans farmor såg han) resp. 1 år (då hans morfar) träffade han. Så det är ett par år sedan nu, dem har inte ringt och grattat han en enda gång när han fyllt år, valt att lyfta luren och prata med han, eller komma och hälsa på de gånger de har varit i stan, nä, det har kapat med han för flera år sedan och nu är det för sent att komma tillbaka. Casper kommer när han blir stor att själv få välja om han vill ha kontakt med dem eller inte.
Hans mormor, ja, vad säger man… hon var överlycklig då hon fick veta att jag väntade barn (hennes enda barnbarn) och jag trodde verkligen att hon skulle finnas där i vått och torrt, men ack så fel jag hade. Jag vill tydligen att hon ska finnas i hans liv oftare i 1gg/halvår. Det var i december som hon praktiskt taget kapade med mig, för vi blev osams, hon lät det gå ut över Casper och valde att inte träffa han. För 1 vecka och 2 dagar sedan dök hon upp som gubben i lådan och trodde allt skulle vara frid och fröjd. Det var nu alltså nästan exakt 6 månader som hon senast såg han, sen dagen efter detta korta och intensiva möte så får jag reda på att hon cyklat över till min syster som bor 1000 meter ifrån mig. Jag frågade varför hon inte kunde ha cyklat förbi här och sagt hej, det jag fick till svar var att hon inte vill stressa fram utan ta det i sin takt -What?! Tycker du att det är ofta att träffa Casper när du inte ens sett han på 6 månader… med andra ord 2 dagar i rad var tydligen FÖR MYCKET för henne. Hon gnäller också på att hon har hon här och där osv.. hon kommer bara med ursäkter, jag ser ju de som är äldre än min mamma -runt 70-80år som kommer med rullator, kryckor osv och hämtar sina barnbarn på förskolan eller kommer och besöker dem ofta. Men min mamma är 48 år, cyklar varje dag kors och tvärs genom Västerås, men hon fixar inte att komma och hälsa på Casper. Jag bad henne att lämna både mig och Casper ifred, jag är less på ursäkter och att allt ska ske genom hennes vilja. Hon kommer när hon vill, hon orkar när hon vill -Hell no!
Jag är less på dessa tre personer och är glad att dem inte finns i vårat liv nå mer, det tråkiga är bara att Casper går miste om dem. Men en vacker dag kommer jag förklara och då får han själv välja om han vill träffa dem eller inte.