Det är då ett evigt ståhej kring allt som har med Cancer att göra, både i bröst, prostata och annan cancerform så både kändisar och icke kändisar får. Det är alltid en jäkla uppståndelse kring Cancersjukdomen.
Förstå mig rätt nu när jag säger detta, men jag förstår alla som får detta besked och hela familjer som slits itu på grund av denna hemska sjukdom. Att få besked att man kanske klarar sig eller att man rycks bort för tidigt är hemskt och helt fel, jag önskar att jag kunde rädda alla som bar på sjukdomar, önskar att ingen fick hemska sjukdomsbesked.
Men det känns lite som om de ”dolda” sjukdomarna hamnar i skuggan av alla dessa besked av cancer hit och cancer dit. Ta exempelvis min sjukdom som jag och närmare 600 personer i Sverige har och som även finns i norden och vissa delar i England. Cystisk Fibros! Är det någon av er som ens hört talas om den sjukdomen?
För er som inte vet vad Cystisk Fibros är så kan jag tala om att det är en dold lungsjukdom som man föds med, alltså en kronisk lungsjukdom som det inte finns något botemedel till.
Att ha CF innebär att slemkörtlarna utsöndrar ett abnormt tjockt, segt slem som täpper till de små luftrören i lungorna, ger andningsbesvär och hosta och är en grogrund för bakterier, vilket leder till upprepade infektioner (lunginflammationer). Det sega slemmet i bukspottkörteln hindrar ämnen nödvändiga för matspjälkningen att nå tarmen, vilket ger ett försämrat näringsupptag.
Ni får mer än gärna läsa mer här
Det finns såklart olika grader av sjukdomsfall i denna sjukdom, vissa har en lättare cf medans andra har det jättejobbigt och besvärligt. Det finns många som fått nya lungor pga att de gamla inte orkar med infektioner längre, många av följd utav alla infektioner. Det är en hemsk sjukdom att leva med.
Mitt i allt detta ska man vara mamma, dotter, vän, partner och även arbetskamrat samtidigt som man måste göra en massa inhalationer, sjukgymnastik, läkarbesök, antibiotikakurer. Inte konstigt att vissa (som jag) går in i en depression när man känner att man inte längre orkar med allt runtomkring. Man stänger till slut av allt och bara fokuserar på det som är viktigast för en och i mitt fall är det min familj (som jag bor med) och min sjukdom, resten får vänta.
Jag vill uppmärksamma er att det faktiskt finns sjukdomar man kan stödja för att hjälpa forskningen frammåt, en vacker dag kanske det finns ett botemedel eller bromsmedicin, men vi behöver all hjälp vi kan få.
Alla räknas så ta hand om varandra och tänk på att livet är både skört och kort, helt plötsligt kan det vara jag som rycks bort för tidigt för att min kropp kanske inte orkar mer.