Jag har verkligen vänt på dygnet helt och hållet sedan Niklas åkte. Kanske är det många tankar som håller mig vaken om nätterna. Casper har också blivit likadan, han är vaken med mig till 21-22 tiden nu och vill bara somna i soffan med mig <3
Igår kväll fick jag hemsk ångest och jag måste dela med mig utav detta (gråter bara jag skriver det här) Jag hade haft över Annso på en fika och vi pratade och hade jättekul -Tack Annso- under denna stund så sa Casper flera gånger att pappa var nere på stan och kommer hem snart <3 -Han saknar han något otroligt- Sen när Annso gått så busade och mös jag och C ett tag innan han fick välling. Jag gick sen ut i köket och gjorde rent hans flaska när Casper kommer in till mig med huvudet böjd nedåt med röda ögonen, jag böjde mig neråt för att fråga vad han tänkte på och varför han såg så ledsen ut, först var han tyst men jag frågade igen och då kastade han sig i min famn och sa att han saknade pappa. Jag blev så arg och ledsen och jag självklart också började gråta och frustrerad över att inte kunna göra något, så jag sparkade i kylskåpet av ren frustration och Casper blev så ledsen att vi satte oss i soffan och kramade om varadra och torkade varandras tårar, men jag bestämmde mig för att vara stark, att han inte skulle se mig ledsen, så jag torkade tårarna och fortsatte att gråta inombords. Det gör så otroligt ont att se han sakna sig pappa, sin förebild och arr vara den som är helt maktlös att inte kunna göra något. Casper och jag höll om varandra tills han somnade av utmatthet runt 23 tiden <3
Han saknar sin pappa och jag likaså <3