Sanningen

Detta skrev jag nyss till min syster: ja, men hur ska han veta det om han inte ens vill ha mig?! Han undviker ju, han har ju inte vetat att jag ätit smörgåsar varje kväll i en veckas tid, men ikväll blir det inga, det känner jag på mig, mår för dåligt för det

Vi pratar om hur jag mår och varför jag inte äter mat. Men sanningen är den att jag för första gången på månader har börjat att äta smörgåsar, dessvärre är det det enda jag får i mig i matväg, men det är iallafall bättre än ingenting, så varje kväll i över en veckas tid har jag ätit 4 smörgåsar. Kanske beror det på medicin eller att jag varje dag sedan i måndags har hoppats och önskat att N ska komma innaför dörren, eller de gånger vi varit borta och kommer hem efter ett par timmar, att han sitter i soffan och väntar på oss <3 Tror att det har fått mig att vilja äta, för att jag längtar något otroligt, men efter vårat samtal i förrgår så var han övertygande att han inte orkar mer för att jag inte bryr mig om mig själv, så idag har jag mått hemskt dåligt, bara ätit en halv paprika och en jäkla massa Fun Light, jag har ju ingen att längta efter mer, ingen som kommer att vara hemma och överraska oss, han har valt att lämna oss och det får även mig att gå tillbaka i dåliga vanor, mina drömmar om att han skulle komma hem igen fick mig att vilja äta smörgås på kvällen, men idag blir det inga, han kommer inte hem nå mer :'( Jag önskar, men han har sagt sitt ..