Stolt är bara förordet!

Because i’m happy!!!

Oh yes!! Jag har gjort det!

Jag är stolt över mig själv!

I över 4 års tid har jag kämpat mot mina hjärnspöken och gör det än, men det sista halvåret har jag bestämt mig att jag ska börja äta och ta hand om mig själv, träna med måtta och vara stolt över hur jag ser ut.

För 4 år sedan påbörjades min resa där mat och träning var ett ont omen, där jag slutade äta allt som innehåll potatis, ris, pasta, korv och kött (jag äter idag enbart köttet), men kämpar såklart på med de andra. För 2 år sedan nådde jag min lägsta vikt 51 kilo till mina 170 cm. Jag mådde skit (men innerst inne gudomligt lycklig) Jag har aldrig i mitt liv haft så mycket intravenösa antibiotika kurer som jag haft de senaste åren (runt 14 dagar/månad).

Jag hade för 1,5 år sedan en lungkapacitet på 70% och kroppen gav vika. Men för 6 månader sedan tog jag tag i mig själv och sjukdomen, kan jag inte besegra CF så ska jag banne mig besegra ätstörningen! Så idag var jag på lungmottagningen och tog en röntgen och spirometri. Läkaren fick en chock(!?) Han sa att det absolut inte syns några tecken på lungsjukdom (är född med cystisk fibros) och att jag har förbättrat mina lungor med 20(!)% och han var både stolt och riktigt lycklig!!

Så jag är fanimej grym!!!!