Den här dagen har jag längtar efter i flera månader, en dag som massor med skoj händer.

Dessvärre kan jag ärligt säga att jag just nu inte alla längtar lika mycket som jag bara för nån dag gjorde, mitt liv är ett enda stort kaos.

Jag är fortfarande i en uppförsbacke där jag ännu inte nått toppen för att sedan kunna njuta av nedfärden.

Jag är ett stort kaos just nu, en känslomässig person som bara känner sig tom och fundersam.

Tänk om man kunde få ödebestämma sitt eget liv, att kunna spå sin framtid-

Jag känner just nu att jag helst vill sitta hemma, i ett hörn, och bara gråta av mig alla känslor och funderingar, för att sedan vakna upp som en ny människa och älska livet igen. Men är rädd att det inte kommer att gå.

Jag är less på människor i sin omgivning som bara lyssnar på en person och går efter det dem nyss hörde, dessa människor är INGA vänner utan enbart kräk! Att tro på något/någon man känt under max 2-3 månader är för mig ganska konstigt, för det finns flera års historia som dessa människor inte fått höra eller vet om.

Så till alla er där ute –OM ni lyssnar på någon som ni inte känt under en längre tid, skyll er själva den dagen sanningen kommer fram på riktigt, för den människa nu valde att lyssna på är nu borta för han/hon inte talade sanning.

Jag  vill kunna känna mig lycklig, tillfredsställ och älskad, är det så svårt att förstå?!