Starkare…

Jag vaknar ofta på morgonen med en ledsamhet i min kropp, hjärtat å sinnet…kan egentligen inte ta på riktigt varför…vissa dagar känns sorgen mer å andra dagar så finns den bara där. Såna dagar märker jag den knappt…är ju så van – den finns liksom bara där å har gjort länge………

I morse var en sån morgon…slog upp ögonen, kände den där olustkänslan å ville bara dra täcket över huvudet å glömma –  tills…jag såg en naken fot sticka ut från täcket…en söt liten fot….LiIllpluttas. Kröp intill henne så vi blev som två pusselbitar…som hon alltid säger: ”Mamma, kan du krama mig sen när jag sover, sådär så vi blir som ett pussel Du & Jag”..

Mår bra av att Fröken Lagom lämnat mig…hon hälsar på emellanåt men jag gör allt jag kan för att inte släppa in henne..

Livet går vidare…mot okända mål…å jag är inte längre rädd – jag är stark å ingen ska nånsin mer få ta det ifrån mig…är inte ensam, …ser framåt…ser fram emot en outforskad framtid… med nyfikenhet å spänning.

Jag är Starkare än du…..

//A