Den nakna sanningen..

Det känns jag håller på att nystarta livet..har inte skrivit på en evighet..tydligen så skriver jag som bäst och mest när livet är sorgligt å jobbigt. Har fortfarande mina downs…gråter en del och livet är inte alltid enkelt men jag har bestämt mig: jag ska må bra..jag tänker kämpa och slåss och jag ska stå där stor och stark när det blåser….

Det är mitt liv, mitt alldeles egna som bara jag själv kan se till att göra det bästa möjliga av..häftigt

Haft en ”tjocksommar”…tillät mig själv att träna när/om jag ville…annars inte. Mått bra i det, första gången på flera år som jag verkligen mått bra i det…ingen Fröken Lagom som kom å hälsade på heller…förrän ganska nyligen när jag kände att: Jaa, Annelie nu är det dags att ta tag i träningen igen. Haft ont i en axel ett bra tag…å har fortfarande men i dag under dagens träningspass kändes det faktiskt aningens bättre…:)

Träningen känns kul och funkar bra, trivs bra på nya jobbet…men har f-n ingen tid över för mer än jobb, träning och ungar…ikväll har jag lyckats få till ett gympass, PW, värsta lyxmiddagen med alla kidsen, ”Idolat”, klippt Pluttas hår och packat matlådor till mig och packat Pluttas väska eftersom hon ska till sin pappa över helgen…

Lång dag på jobbet i morgon…sen ska helgen ägnas åt träning och firande av äldsta sonen som fyller 20 år – börjar fundera på om jag verkligen är hans mamma, med tanke på MIN ringa ålder.

God natt alla mina finaste vänner…å tack för att ni är just ni å att ni finns i mitt Liv…

//A