Månadsvis arkiv: oktober 2014

San Francisco

De som bor här kallar oktober månad för sin sommar. Och det stämmer. San Francisco är som bäst i oktober. Man slipper den berömda dimman under dagen, den rullar ibland in till kvällen. Klar luft, hög luft och fortfarande varmt i solen.

Det har sina fördelar att ha barn som studerar på annan ort. Man kan åka och hälsa på. Bilderna är från söndagens tur till Mount Tamalpais och Stinson Beach. Sällan skådat så klart väder här.

IMG_1722

Och det är något med Golden Gate Bridge som får mig att känna mig romantisk. Att köra Lincoln Road bort, förbi Lands End, passera Cliff House och svänga upp vid Great Highway. Där är hemma för sonen. Ett tag till.

IMG_1746

Idag blir det en cykeltur till Sausalito (från Tiburon) för lunch. Och sen lite skriva!

0 kommentarer

Bara människor som gratis e-bok

Världen håller på e-ifieras. Så även bokbranschen. E-boksläsarna blir allt vanligare. Det är dags att inse det (även för oss pappersbokskramare). Fördelar? Läsupplevelse?

Ett sätt att uppleva är att testa en e-bok. Läs Bara människor på din läsplatta.

Under hela november månad kan du tanka ner Bara människor som e-bok GRATIS från Itunes eller på HOI:s egen hemsida.

Happy reading!

bam-omslag-fram-205x300

0 kommentarer

Nya författarögon

Nu är jag post-operation, och som ny. Allt har gått bra. Jag ser som en hök, kan läsa utan glasögon. Och jag kommer sannolikt att kunna ha det så, för resten av mitt liv. Sjukvården är fantastisk.

Det började i våras, när jag upptäckte att jag såg mycket sämre på höger öga än på vänster. En läkare konstaterade grå starr (ja, jag vet det är sånt man får när man blir gammal). Ett lätt ingrepp sa han, och jag rös. Tanken på att skära i ögat, suga ut den gamla linsen och skjuta in en ny, kändes övermäktig. Huh!

Men sommaren var varm, glasögonen åkte av och på, de försvann. Det var svårt läsa med solglasögon, och så gick de sönder. Badliv med glasögon är inte lätt. Dessutom svor jag dagligen över att det inte gick att se vad det står på förpackningar med liten text (nya progressiva glasögon kostar skjortan), att schampoflaskan är alldeles för lik balsamflaskan (jag duschar nämligen inte med glasögon), och allt annat som följer med att man ser dåligt.

Och nu är det gjort. Båda ögonen har fått nya linser och jag ser att läsa utan glasögon. Starka lampor får fortfarande ringar av ljus runt sig, och det sticker och spänner i ögonen ibland. Men tiden läker. Och jag ser. Och svensk sjukvård är fantastisk.

IMG_6338.JPG

0 kommentarer

Vänner på release

Självklart tycker somliga, och alldeles underbart tycker andra. Vänner. I mina melankoliska stunder (har en just idag) blir jag rörd över förmånen att ha dem. Några fortfarande från skoltiden, olika arbetsplatser, gamla och nya grannar och numera också skrivvänner. Med vänner delar man en bit av sig själv. Vännerna förgyller. Ibland genom att bara le och ibland genom att ställa besvärliga frågor. Men oftast genom att bara finnas där och för att de bryr sig. Om hur just jag mår. Och för att de uppskattar när jag gör detsamma. Det känns. Att ha vänner.

Med mina böcker har jag fått nya vänner. Skrivande vänner. Ett helt kompani av författare som vet hur det är att förverkliga sin dröm, att få en bok utgiven, att fundera på nästa, att få kritik, att försöka skapa sin författarplattform. Alla är vi lika, men ändå så olika. Som genom att trollslag stod ni där och vi blev vänner. Magiskt. Lika magiskt som att prata med någon jag gick i samma klass som för trettio år sedan, och känna att ingenting har förändrats.

Tänk att man aldrig slutar förvånas över vad livet har att ge. Det gäller bara att se det. Tack vänner!

IMG_6444.JPG

Igår träffades vi på fina Anne-Marie Schjetleins release för boken Döden kvittar det lika.

IMG_6445.JPG
Skrivvännerna Ida Axelsson, Anne-Lie Högberg, Varg Gyllander och Åsa Bonelli

 

0 kommentarer

Med 4good på Mallorca

Vännerna på 4good tog 90 sprudlande kvinnor till Mallorca. Träning, inspiration, pepp, god mat, shopping, och sol. Och glädje! Det var en kick att få träffa dem och roligt att få berätta min historia för dem. Karriären som kraschade, de stora frågorna, insikterna om vad som är viktigt i livet och om att identifiera en dröm när den dyker upp. Många nickade, sa att de kände igen sig. Jag tänker att vi är starka som vågar berätta för varandra, som berättar hellre än skämmas när det inte alltid går väl. För det är livet. Att dela är glädje.

På seneftermiddagen, i solen på altanen på Hotel Feliz i Palma, berättade jag om min resa, min Sunshine story. Från att ha levt ett liv som jag trodde var ett drömliv, till att inse att jag förlorat allt och inte visste vad jag drömde om eller ville göra. Om att hitta passionen och hur den i en strid ström levererar nya drömmar. Känslan när lusten blir till prestationer utöver det vanliga, hellre än att känna tvånget att prestera.

Det som började med ett sökande efter att få fylla livet med något som var roligt, som övergick i nyfikenhet och numera är en självklarhet. Att få skriva. Att jag idag kallar mig idag för författare när jag presenterar mig, det hade jag inte tänkt mig för tio år sedan.

Extra kul att få träffa tjejerna från Skara som lyckliga berättade att de identifierat platsen där Bara människor utspelar sig. Jo då, visst är det i Skara allt händer.

Och på frågan om hur man blir författare använder jag ett citat från R K Narayan: ”You become a writer by writing.”

IMG_6416.JPG

Flankerad av fina 4goodarna och solstrålarna Carina Sunding och Marie Thorslund

IMG_6399.JPG

IMG_6409.JPG

 

 

 

 

0 kommentarer

Kärlek och William Holden

Håll inte tillbaka kärleken, William Holden är Conny Palmkvists femte roman, och en historia som förtjänar uppmärksamhet. För den är speciell, finstämd och rörande.

Jag har bestämt mig för att undvika blogga om andras böcker, eftersom jag läser mycket och känner många som skriver. Det kan bli tokigt känner jag, men ibland måste jag göra undantag. Conny Palmkvists nya roman är ett sådant.

Historien utspelar sig 1987 i en sydsvensk by. Ärlig Johansson bor strax utanför byn, med sin far som är smed och gör sitt bäst för att supa ihjäl sig. Han genomlider en sommar där han få uppleva närhet, och vänskap, men också ondska och förnedring. Det går inte att undgå att få känslor för Ärlig. En tanig, aningen tafatt, 17-åring, som är outtröttligt lojal mot sin alkoholiserade far. För att klara vardagen flyr Ärlig in i funderingar runt Titanic och i samtal med den fiktive William Holden, som allt som oftast dyker upp vid hans sida. Genom boken följer jag en trofast och mycket sårbar ung man. Och jag blir faktiskt lite kär i Ärlig.

Boken får mig att tänka på Thomas Bannerheds Korparna som fick Augustpriset för några år sedan. Fast Conny gestaltar en mycket trevligare galenskap, en som jag ler åt hellre än mår dåligt av.

Dessutom är boken utgiven på nya förlaget Bucket List Books. Säger väl en del.

Rekommenderas varmt.

IMG_6379.JPG

0 kommentarer

Tv-intervju

Bokmässan förra helgen var inte bara försäljning, signeringar och mingel. I HOI:s alldeles egna tv-studio satt Caroline L Jensen och intervjuade författare. Här är intervjun med mig – om Saga och om Vanliga människor glömmer och går vidare.

0 kommentarer
wordpress hemsida wordpress hemsida