Månadsvis arkiv: december 2014
Bloggåret 2014 – en dröm
Jag är en otålig typ. Ofta tänker jag att tiden står stilla, att ingenting händer, eller att saker och ting går så långsamt. Därför är ett årsslut bra. Det ger tillfälle att summera och se tillbaka.
Inför 2015 gör jag det. Jag bläddrar genom inläggen i min egen blogg och konstaterar att det hänt mycket under året som gått, att min tillvaro numera verkligen handlar om skrivandet, om skapandet. Nya manus, events, möten med andra som skriver, några resor. Vi köpte sommarställe. Bok nummer två publicerades. Bok nummer tre börjar ta form. Bok nummer fyra har fått ett synopsis. Inte trodde jag, för tio år sedan, att mitt liv skulle se ut så här.
På 4goods solskensresa till Mallorca i oktober pratade jag om att HITTA sin dröm. Att våga prova något nytt. Många pratar om vikten av att tillåta sig drömma och att förverkliga sina drömmar, men hade någon frågat mig för några år sedan så hade jag inte vetat vad min dröm var. Nu vet jag. Och nu tillåter jag mig att leva den. Från ett litet, litet frö växte den sig starkare och starkare – och plötsligt ÄR jag i min egen dröm.
Nu ska jag göra bloggåret 2015 till ett minst lika häftigt år som 2014. Det är dags att ta nästa steg i drömmen.
Den välbehövliga vilan
Dan för dan. Det är bara två dagar kvar till julafton, dagen då allt ska vara perfekt. Skinkan griljerad, paketen inhandlade och inslagna, sillen inlagd, doft av hyacint och gran i hemmet. Nåväl… I den bästa av världar kanske? Eller kanske i en alldeles för tillrättalagd värld? Vad gör lite damm i hörnen? Eller en bränd skinka? (Viveca Sten lade ut en bild på Instagram igår, på en alldeles svart skinka. Fniss.) Julen ska ju ändå vara glädjens högtid.
Jag minns en jul för många år sedan, när barnen var små. Kraven var skyhöga, av mig, på mig. Och en brysk ton i telefonen fick mig att börja storgråta. Och när alla skulle le, vara glada och hälsa på tomten, då fick jag hög feber. Kroppen sa ifrån. Allt var orimligt. Aldrig mer!
I dagarna fyra har jag och min författarkompis Susanne Boll signerat böcker hos bokhandlare runt om i Stockholm, mitt i julstressen. Många är de som sprungit förbi utan att ens svara på ett ”hej”, med blicken fäst framåt, med tanken på vad som ska kryssas på inköpslistan. Men många trevliga samtal har vi också fått uppleva. Om böcker. Om skrivande. Om glädjen att läsa. Och några av våra böcker har hittat nya läsare.
Jag önskar Er alla en VILSAM jul, att stressen rinner av er och att ni känner er nöjda med den jul som blir. Fira det nya året, och de nya möjligheter som följer med det. Sköt om er!
Signeringar innan jul
Dagarna innan julen kommer jag och min författarkollega Susanne Boll att signera våra böcker på några olika ställen i Stockholmstrakten. Kom gärna förbi och säg hej, prata lite bok och kanske få ditt alldeles eget exemplar av någon av våra böcker signerat. Eller fyll på tomtesäcken med fin bokklapp. Du hittar oss här:
Den 18 december, mellan 16-18, på Bysis Bok och Papper, Hornsgatan 80
Den 19 december, från kl 12.30, på NK Bokhandel, Hamngatan
Den 20 december, mellan 12-13.00 på Akademibokhandeln i Bromma Blocks
Den 20 december, mellan 14-15, på Klackenbergs Bokhandel i Vällingby
Den 21 december, mellan 14-17.00, på ICA Lindhagensplan
Vi ses i julvimlet! Bilden från skyltningen på NK Bokhandel.
I Tara: Både lätt och viktigt
Både lätt och viktigt, är rubriken när bokrecensenten Kerstin Särneö summerar intrycket av Vanliga människor glömmer och går vidare i senaste numret av Tara. (I butik 15 december.) Omdömet är fint. Jag är nöjd. Hon tycker om boken. Men jag inser att hon inte har läst Bara människor. Det hade gjort läsarupplevelsen ännu större och förklarat en del.
Jag får ofta frågan om man bör ha läst Bara människor för att uppskatta Vanliga människor glömmer och går vidare. Jag brukar svara nej, men att man i första boken ändå lära känna karaktärerna, vilket kan vara trevligt för fortsättningen. Och precis så är det, inser jag nu när jag läser Kerstin Särneös recension. Böckerna hänger ihop i en helhet och tar med läsaren på en resa i upprättelsens tecken. När offret fått sin hämnd föds en förövare i omvärldens ögon.
Men trots ett kanske lite lågt betyg (vem vill inte ha många T:n i Tara) så är jag väldigt glad där min bok syns i sällskap med Mari Ljungstedt/Ruben Eliasson, Tove Alsterdal och Mo Yan (som alla fick 4 T:n). Det känns både stort och viktigt att bli läst av recensenter och att boken lyfts fram bland nya böcker och boktips. Tack Tara!
Många nya läsare
Att skriva är att försvinna i tid och rum, och att träffa läsare är total närvaro. Att möta förväntansfulla och intresserade läsare är bland det roligaste som finns. En kväll som ikväll är sann glädje. Jag och min fina författarvän Susanne Boll har signerat, pratat, allt om böcker.
Leve alla härliga läsande människor! Utan glittrande ögon som söker svar, spänning eller underhållning stannar bokbranschen, och världen. Ni får mig att vilja mer, och fler böcker.
Tack till Butiken Apelsin som bjöd på mysig miljö och fina tilltugg. Det var nog ingen som gick tomhänt hem.
En intensiv vecka avslutas på slott och i koja
Jag har börjat vänja mig vid att prata om mig själv, och om mitt skrivande. Jante och Luther har krympt till oigenkännlighet där de sitter på mina axlar. Det skriva är roligt, att bli läst är ännu roligare.
Att läsa om mig själv är däremot fortfarande ovant. Men den här veckan har jag verkligen fått träna. Det har varit en galet mediaintensiv vecka. Personporträtt i flera tidningar, recensioner, boktips och radioprat. Lite bilder nedan.
Nu tänker jag låta adventsfriden ta vid. Ikväll blir det julbord med vänner på fina Engsholms Slott, på söndag julmarknad på Drottningholms Slott och däremellan julbak i min egen koja.
Att stjäla av andra
Det har varit en intensiv höst som nu börjar ge sig till känna. Eller om det är jag som äntligen låter mig själv känna efter, så kan det också vara. Lite halsont, väldigt trött. Men roligt har det varit. Och fortsätter att vara.
Ett sätt att råda bot på att energiförrådet börjar sina är att tanka. Energi, idéer och inspiration. Igår blev det en helkväll på Musikaliska som arrangerades av fina Books & Dreams. Aktuella författare berättar om nya böcker, men också om hur de gör när de skriver, hur de prioriterar och hur de tänker. Ovärderligt. Och jag tar mig friheten att stjäla fritt.
Paret Alexandra och Alexander Ahndoril (Lars Kepler) berättade om hur de bidrar i varandras kreativa processer, och om Alexandras förtjusning över antika tomtar. Det får mig att fundera på hur det vore att skriva ihop med någon, och vad jag har för tomtar i förrådet.
Tomas Andersson Wij publicerar sina texter i en fantastiskt fin liten bok.
Och Pluras mammas julrecept blev jag väldigt nyfiken på. Vem vill inte bjuda på det där lite extra på julen?
Peo Bengtsson beskrev sina berättelser som att utforska relationer han inte själv har erfarenhet av. Spännande sätt att ta sig an en historia.
Och Simona Ahrnstedt briljerade på scenen med sin humor och öppenhet. YES! Snart läsar allt svenskar romance utan att skämmas.
Avslutades med att två manusproffs och krimförfattare, Hjort och Rosenfeldt, berättade hur de gör. Post-it-lappar is da shit! Det vet ju jag också!
Så förutom en fin kväll (tack Marion för sällskapet) så gick jag hem med idéer och blev stärkt i att min egen skrivarprocess kanske inte är så tokig trots allt (post-it).
