Krönika – 10 januari 2015
Det har gått några dagar in på det nya året. Med ett nytt år ges vi chansen att börja om. Med allt. Det är nu jag ska påbörja resan mot ett sundare liv, en smalare kropp eller kanske bättre resultat. Jag ska sätta nya mål och nå nya höjder. Upp, upp. Längre. Och vackrare. Livet är en ständig kamp. Den som inte producerar finns inte. Den som inte tar hand om sig själv blir snart sjuk. Och vem vill bli lämnad på efterkälken när tåget går, eller tvingas sitta på akuten? Inte jag.
Så jag skriver långa listor på vad jag ska uppnå under året. Jag letar på nätet och läser intresserat om alla nya träningsböcker och må-bra-böcker som just släppts. Nystart utlovas. Träning som blir av utlovas också. Lätt och smal kan jag bli. Ljuvliga smoothies verkar vara melodin. Jag ser ett evigt diskande av en kladdig grönsaksmixer framför mig, ständigt dåligt samvete och ömma muskler. Men visst borde jag? Alla andra verkar ju göra det.
Dessutom borde jag köra en detox. Få ur mig alla de där gifterna som kroppen lagrat under julen. Så jag läser om detox också. Funderar på vilken bok som verkar bäst. En vecka, två veckor, eller kanske tre hela veckor. Sen kanske kroppen är ren.
Jag går in på gymmets hemsida för att boka träning. Klasserna är fullbokade, där står 60 personer i kö. Inser att jag inte är ensam om att ha januari-ångest. Jag kollar min lokala yogastudio. Jag kollar morgondagens väder, för att se en löprunda passar bättre. Det kanske blir en promenad.
Och lite sunt förnuft.
Jag vet. Jag är 51 år. Jag är inte överviktig. Jag tränar regelbundet. MEN jag påverkas ändå av bruset, kraven och av vad ”alla andra gör”. Man kan tycka att jag borde vara vuxen nog att säga nej, eller nej tack, eller hej då jag gör som jag vill. Så länge jag trivs med vad jag gör och mår bra – så ska det räcka. Jag vet, jag vet, men ändå… Tänk om träningstips, detoxkurer och gröna drinkar är det som tar mig till nästa nivå? Ett bättre, smalare och starkare liv. Tänk om jag missar något i livet?
Där någonstans stänger jag av och lämnar datorn. Jag tar den där raska promenad innan mörkret faller och känner mig varm och frisk. Det är nog ändå att anse som ett bra träningspass. Ikväll vill jag dricka ett par glas rött vin, och äta något gott. Jag ska njuta. Prata med vänner om saker som gör mig glad, prata om allt annat än det som hetsas om i januari månad.
Mina krönikor handlar om saker som rör sig i mitt huvud, i media och som berör i allmänhet. De publiceras här på min egen blogg och på improveme.se.
