Hallihallå.. Precis hemkommen från stallet.. Skulle ut och galoppera en sväng i skogen med Bankisen, men när jag hoppar upp och börjar skritta iväg, trillar han nästan omkull, haltar och kan knappt gå. – jaha tänkte jag, nu är det slut på det roliga. Testar att trava några steg men han bara hoppar fram. Hoppar av och tar in honom i stallet, går igenom honom igen och känner inget annorlunda. Börjar fundera på om det kan vara hans karleder som spökar ( har vart lite sårig, så har gått omlagd) Men tycker ändå inte att det ska bli SÅ om det är något han har ont av. Ringer farfar som är på bauhaus. Säger att jag ska gå med honom 20min. Går ner till ingelstorp och tillbaka. Känner att han skrittar på lite bättre efter en stund men samtidigt inte så bra som jag vill att det skulle blivit. När jag kommer tillbaka till stallet har farfar kommit. Känner igenom honom och tycker han har lite puls vänster fram. Jag får springa med honom och ja, han är ju halt. Men farfar har redan konstaterat att det är karldederna. Såren han haft sitter ju så olägligt och gör ju ont varje gång han tar ett steg. Så det är bara att hålla rent och ha det omlagt och skritta ett par dagar så hoppas vi att det går över. Tänk att det kan vara så ”enkelt” som ”bara” karlederna. Ibland stirrar man sig blind på senskador osv.. Tur att jag har min fina farfar. Vet inte vad jag hade gjort annars. Så nu är jag lugn igen!! 🙂
