Det var länge sen jag var så irriterad. Att vara utan telefon är sjukt jobbigt.
Det är svårt att förstå att man kan bli så handikappad. Det är som att kontakten med omvärlden har brutits.
Idag kör vi sista Emil och jag ska snart hämta min telefon som förhoppningsvis är upplåst.
Jag hoppas också att min WordPressapp finns kvar så att jag kan skicka en massa härliga bilder
från avslutningsfesten!
Bloggen får nöja sig med en bild på en av Judit & Judit samt året Parneviksstipendiat så länge!
Carina Perenkranz

