Imorse när jag skulle ta på mig träningskläderna så kunde jag inte luta mig framåt. Jaha, ryggen igen tänkte jag…Efter jag fått på mig kläderna, passerat ytterdörren och hunnit till Härnö pizzeria inser jag att det här går inte. Jag kan inte vara så dum så att jag går och tränar när jag knappt kan gå.. Det var bara att vända hemåt.. Efter ett tag soffliggandes och en skvätt tårar ger jag mig fan på att ut och gå en morgon promenad. Jag orkade gå 20 minuter och nu ligger jag här i soffan igen. Efter ringt runt halva stan en timma till sjukgymnaster och rådgivning blev jag hänvisad till att ringa dem imorgon igen. Det är helt jävla otroligt sjukvården.
Nu vill och SKA jag göra så att jag får åka till Sundsvall och ta en röntgen på ryggen för att verkligen se vad det är. Jag orkar verkligen inte mer. Jag är verkligen på gränsen till att ge upp. Ska jag alltid få leva med den här ryggen??
Usch gumman :/ det är bara att vara stark, men det är du bra på! Du får stå på dig och kräva att du får göra röntgen om det kan ge några svar, såhär kan du ju inte ha det! Massor med tröstkramar