Jag sitter ute på torpet och skriver ett manus. Ett manus att memorera för att sedan tala om det jag skrivit en hel timme i radio. För att det här ska bli så bra som möjligt så hämtar jag inspiration från alla olika håll. Jag ber mina vänner, jag läser böcker och jag letar efter svar på internet. Men framförallt från mig själv. Går igenom text efter text, både här och från mina egna gömmor jag spridit ut som skatter.
Det är så rofyllt men samtidigt läskigt att gå igenom minnen som är så vackra, och samtidigt gjort så fruktansvärt, fruktansvärt ont. Saker jag vet att jag slagit mitt huvud i väggen för att glömma, glömt men åter igen får minnas. Saker jag försökt minnas för att hålla mig vid liv men som försvunnit av sorg. I morgon, ska jag prata en timme om kärlek. Det här blir mitt andra försök. Sist jag satt i studion började jag med: ”Vad är kärlek?” och jag blev så stum att jag fick avbryta sändningen.
Dags för en god natts sömn.
Ser fram emot det. Jag läser din blogg och blir intresserad.