Över två år har gått, och äntligen har jag en granne jag inte bara möter i sophuset. Nu mår man alltså. Så lycklig över att känna EN granne. Hur har ni det? Är det bara jag som är själv i föreningen? Bjuder ni varandra på socker, kaffe eller vin och ost?
Mina grannar är lite av ett eget slag….jag bor i ett hus på Malta och på vår lilla gata är det ’alla känner alla’. Ytterdörrarna är alltid öppna och ibland har man grannens barn inne i köket eller en hund i hallen typ. Om någon har mat/fika över så går vi över till varandra och ger och tar osv Dessutom är det så varmt så de flesta sitter ute på trottoaren och pratar hela dagarna. Love it!