Jag har hunnit ta av mig skorna, möta en tom kyl och sätta mig, för att sedan stirra på den här jäveln. Det är sagan om mitt liv i ett nötskal ibland. En bildbok med en bild. En vissen jävla blomma som ska vara den lättaste på marknaden att ta hand om, men icke. Nej. Icke. Inte ens den kan jag se till att unna lite jävla vatten.
Det får mig genast att komma på, att jag inte minns senast jag lagade en middag åt mig själv. Ljummen hämtmat, javisst. När klippte jag mig sist? Stylng inför event. När rakade jag mig senast? Hyveln är borta och trimmern urladdad sen, tja, jag vet inte. När köpte jag mig ett par nya skor? Reste privat? Nej ni förstår ju. Ibland kommer det ifatt en alltså. Livet. Varför kan jag inte göra två saker samtidigt för. Bara jobba hårt och ta hand om mig själv? Ska det verkligen behöva vara ett jävla moment 22?
Så, nu har pappa fått gnälla lite.
Japp, håller med ovanstående; det är definitivt en garderobsblomma du ska ha! Jag hade mina utan at vattna dem i tre månader.. Inga problem! Sen när jag duschade dem (ja, du läste rätt.. jag tog faktiskt in dem i duschen och gav dem en omgång) så blev de superfina och glada. Man kan vattna dem ofta, men det är absolut inget nödvändigt.
Det kallas valfrihet! =)
du, hurrudu. Vet du vad jag undrar? När fan såg du dig i spegeln sist? För jag känner inte igen dig. Inte alls. Klipp dig, köp en skjorta och ryck upp dig. För fan.
Är så jävla besviken. Kommer på mig själv med att klicka på nästa i bloglovin när din header dyker upp, för den senaste tiden har jag bara inte förstått dig. Jag som tyckte vi hade allt innan Cimon, förståelse, gemenskap, kärlek och framförallt trygghet. Borta, puts väck.