Då var sommarpratet på Radio1 över (kommer att finnas som podcast på webben om ett tag).Jag själv klarade bara av att lyssna i några sekunder här på kontoret, sen var jag tvungen att stänga av. Jag minns inte vad jag sa, jag var så djupt inne i att bara lätta på trycket att jag inte kommer ihåg. Men ni har redan börjat maila mig och vill prata mer. Så jag känner mig lättat och positiv till pratet.
Update: Här har ni sommarpratet som podcast. Jag har själv inte lyssnat och kommer inte att göra. Men jag blir lycklig av dessa kommentarer, och vackra mail. Tack.
Jag har bett mina vänner att inte prata om det, men det blir kanske svårt att undvika. Och ni verkar vilja prata om det mer. Prata om kärlek, relationer, vänner och familj. Det är bara att köra. Får jag lätta på trycket så får ni. Antingen här, eller [email protected].
Du är så jävla fin Cimon. Det du skriver, och sättet du utrycker dig på, så jävla fin.
Det var längesen jag kikade in hos dig, men är så jävla glad att jag hittade tillbaka, för då blev jag påmind om varför jag läste från första början, din personlighet och ditt skrivande är så härligt, man går in här och får alltid ett leende på läpparna. Du är äkta, och skriver alltid precis vad du tänker och tycker!
Bara som det där med twitterdebatten för några inlägg sen, helt underbar är du.
Fortsätt med det du gör, för du gör det grymt!
Vart hittar jag programmet? 🙂 Försökte på Radio1:s hemsida men hittade inte det där:S Kommer det på iTunes? Kramkram!
Hej Cimon, jag måste också tacka för ditt sommarprat. Det var riktigt bra och satte verkligen igång tankarna gällande familj,relationer,kärlek och olycklig kärlek men ändå på ett bra sätt. Så det tackar jag för, sköt om dig kraaam!
Hej Cimon,
Jag vill egentligen bara tacka för ditt sommarprat idag. Vet inte vad det var riktigt men någon satte sig iallafall och har jag tänkte på det hela dagen.
Skrev ett inlägg på min blogg om det, om du skulle vilja läsa det så vore det trevligt.
Men iaf. tack. Det var fint att du öppnade upp dig sådär.
Jag är riktigt glad över att jag hittade din blogg. Du skriver på ett unikt vis. Tänk vad fördomar slår ner en ibland när man upptäcker så fel man hade.
hur länge tar det tills den kommer? jag missade tyvärr..