’
Jag försöker alltid se glaset som halvfullt, och inte halvtomt. Men just nu känner jag mig en aning kluven. Jag är nämligen en person som väldigt sällan är nöjd, eller lugn över tillvaron. Ständigt på jakt efter det okända, som om det skulle innebära större lycka och framgång. Antingen, så är det en fruktansvärt dålig egenskap som förr eller senare kommer föra mig rakt in i kaklet, eller så är det en drivkraft som tar mig framåt. Är denna strävan efter en ständig förändring bra eller dålig? Är man ständigt på flykt eller i förnekelse? Feg? Vad är det egentlgen man som skaver i själen?
Jag sitter och tittar på den här bilden. Det var precis efter att jag blivit lämnad av mitt ex, så jag tackade nej till programledaryrket i Sverige och begav mig till Colombia och jobbade med tv. Där gick jag längst det Karibiska havet och skrev, grät, rakade av allt mitt hår och tattuerade in ett ankare – för hopp.
Om det tog slut där? Nej, jag har bokat in tid för ny tattuering och tänker raka av mig håret igen. Eller?
Lider av någon konstant insomnia nuförtiden.. Inatt, under ett svagt ögonblick så hittade jag hit till Herr Lundberg!
Här, Nu, I natt, har jag frenetiskt suttit och plöjt genom dina inlägg. Många ess i rockärmen! Underbart!
Du förgyllde under nattens mörka timmar, kandelabern bredvid lyste upp mörkret och Ella Fitzgerald tog bort det tysta..och du, du tillfredsställde min ensamma särgade singelsjäl! And damn it was good!
En förmåga!
Precis innan jag hittade hit..så satt jag och skrev;
"Jag älskar allt som är rent och avskalat. Okomplicerat och naket. Jag antar att det är därför jag allt som oftast klär mig själv i svarta kläder. Önskar innerligt att det kunde vara lika enkelt att applicera detta i verkliga livet med, med människor. Önskar ibland att alla bara kunde vara helt okomplicerade, nakna, ärliga och bara rätt fram"
Jag tar mig friheten att anta att du förstår hur glad jag blev av att hitta en man, som du nu är, som skriver på ett vis som bara gör att jag vill läsa mer, mer och mer!
Och det är exakt och precis vad jag kommer att göra nu!
Lider av någon konstant insomnia nuförtiden.. Inatt, under ett svagt ögonblick så hittade jag hit till Herr Lundberg!
Här, Nu, I natt, har jag frenetiskt suttit och plöjt genom dina inlägg. Många ess i rockärmen! Underbart!
Du förgyllde under nattens mörka timmar, kandelabern bredvid lyste upp mörkret och Ella Fitzgerald tog bort det tysta..och du, du tillfredsställde min ensamma särgade singelsjäl! And damn it was good!
En förmåga!
Precis innan jag hittade hit..så satt jag och skrev;
"Jag älskar allt som är rent och avskalat. Okomplicerat och naket. Jag antar att det är därför jag allt som oftast klär mig själv i svarta kläder. Önskar innerligt att det kunde vara lika enkelt att applicera detta i verkliga livet med, med människor. Önskar ibland att alla bara kunde vara helt okomplicerade, nakna, ärliga och bara rätt fram"
Jag tar mig friheten att anta att du förstår hur glad jag blev av att hitta en man, som du nu är, som skriver på ett vis som bara gör att jag vill läsa mer, mer och mer!
Och det är exakt och precis vad jag kommer att göra nu!
Tack! Har själv varit imponerad av ditt skrivande då det reflekterar mina tankar till rätt stor del.
Just nu jobbar jag heltid som utvecklare inom området Business intelligence. Sedan oktober förra året startade jag enskild firma med målet att lära mig mer om företagande. Där utvecklar jag hemsidor åt andra företag. Sedan har jag två separata webbprojekt på gång som ännu inte genererar pengar.
Vad gäller icke-finansiellt drivna projekt så kretsar mycket just nu kring att starta ett entreprenörskaps-meetup här i Umeå. Antar att det grundar sig lite i att jag "scratchar min egen itch"; hitta andra lekkamrater som är lika sjuka som jag själv.
Kommer försöka ta upp mitt skrivande så mycket som möjligt då jag har milslånga tankar jag skulle vilja få ut ur huvudet.
Ren nyfikenhet – Var ser du dig själv om 1 år?
Jonas – Imponerad av ditt skrivande, och blir nyfiken på vad du sysslar med om dagarna. Berätta!
Är precis likadan. Driven enligt många, dvs. den externa synen på mig själv. Själv känns det mest som ett mindre kaos med korta stunder av lugn.
Å andra sidan är det ett kaos jag inte skulle kunna leva med, jämfört med ett "vanligt" tråkigt liv.
Nej nej nej. Behåll håret kvar för guds skull! 🙂
nejnej neeeej, tycker om ditt hår som det är nu! (: behåll det. Du ser snällare ut med håret. haha. kram
Josefine – Så, hur ska jag göra då Josefine!?
Emil – Ja det är väl ganska ett ganska destruktivt drag med tanke på hur pedant jag egentligen är när det kommer till mitt hår..
Alice – Du får väldigt gärna förklara hur pass jag har förändrats… Det är ju mestadels för er jag gör detta?
Jag tycker du är jättesnygg och trendig i det långa håret. Men du passar sjukt bra i kort hår också! Du är supersnygg på det där kortet i alla fall 😉
Det ligger någonting destruktivt i att raka av sig håret, men också någonting som måste göras emellanåt. Raka av det, dra på dig militärjackan och piloterna!
ärligt talat Cimon så får du göra det nu, göra nån slags u-sväng alltså. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt "nu tar jag bort han från bloglovin" men jag har lika många gånger tänkt "nej fan han kommer igen".
Blir förtvivlad och ledsen. Ensam och förvirrad. Har du glömt att vi är också en del av vart du kommit idag och du kan inte börja behandla oss som skit. Vi får det som blivit över av dig. Inga mer fina middagar, inga komplimanger, ingen cologne, ingen flaska vin, inga videor, inga nåt alls.
Strävan efter förändring. Jag önskar du inte hade förändrats så jävligt som du gjort det senaste halvåret.
En mycket arg men samtidigt vänlig och hoppfull kram.
Haha, varför vill ni inte att jag gör mig av med håret? Såg det verkligen så jävligt ut alltså?
Nej, Cimon. Raka inte av dig håret, men ny tattuering – helt klart.
Erik – Ja, jag känner att det är dags. Det blir en ren! Mer får du se när den är på plats 😉
Gört!
Vad blir det för gadd? 🙂