Gårkvällen ska vi prata mer om senare. Fokuset nu ligger helt klart på tröjan denna eftermiddag. Jag tyckte jag såg att någon skrev om hur fantastiskt det är att ha kvar kläder från sina gamla kärlekar, och jag kunde inte annat än hålla med. Det är ju något eget med det, helt klart.
Och jag är ju inte sämre inte! Nej nej nej. Så, efter show och middag så följde jag med min mor hem till familjen för en god natts sömn. Sömnen gick åt helvete, men jag hittade denna tröja. Den är från kickersbruden som lärde mig dricka rysk vodka, och som jag blev tokförälskad i. Idag är hon en av mina äldsta och närmare vänner. Vad tycker ni, är jag inte förbannat gullig idag? Va? Sådär kärleksfull, nostalgisk och bra? Tack
Hej! Har läst din blogg sedan en dag tillbaka och jag måste säga att jag gillar den. Du är intressant. Sedan tänkte jag på dig när jag kikade i min hjärnspöken-dagbok och hittade en gammal text. Fick en liten känsla av att vi delar många tankar. Yada, yada. Here it is:
"Denna kärlek.
Kärlek. Det mest vansinniga i världen utan varken rim eller reson överväldigar den oss. Fascinerar oss. Trollbinder oss. Utan någon som helst förvarning tränger den sig in i alla våra sinnen, förblindar oss, ger oss tro. Fyller oss med oändligt hopp. Får oss att känna. Gör oss modiga. Förvandlar oss till galningar. Alla dessa känslor som trängs i bröstkorgen, dessa frenetiska bultanden i våra hjärtan.
Kärlek är blott en känsla, något som går bortom allt vårt förstånd. Vi kan inte förstå den, kärleken är för stor för att vi någonsin ska kunna begripa oss på den. Ändå ägnar vi så mycket tid, så mycket energi till att försöka. Gång på gång. Vi analyserar, vi famlar i blindo, vi söker desperat efter svar på frågor som knappt blivit ställda. Vad är kärlek? Vem bestämmer hur man definierar kärleken?
Är det kanske inte meningen att stanna kvar och slåss med den man älskar? Handlar livet om att våga gå vidare? Är det den största kärlek och svåraste läxan man måste lära sig?
Må så vara. Men oh, så jag finner det sorligt. Dödligt sorgligt. Att det som en gång var fantastiskt vackert och till synes odödligt, måste brinna ut. Den insikten är för stor för mig. Jag kan helt enkelt inte förlika mig med den. Jag vägrar. Kärlek är och förblir det största jag någonsin kommer känna, och om jag så måste vänta hela livet, kommer jag vänta på den människan som känner precis som jag. Min mor sa en gång att kärlek handlar om att välja. Att nöja sig. Men jag dör hellre än att nöjer mig, Jag vill ha allt. Jag väljer att fortsätta leva i min utopi, och ber på mina bara knän att ingen någonsin väcker mig ur mina drömmar om den kärlek jag så länge väntat på. Jag vill ha ett förhållande större än alls, fyllt av tillit, ömhet och förståelse. Jag vill ha det. Och jag ska ha det."
Kläder från ex är gulligt om man inte har känslorna kvar 🙂 De kläder jag fick av mitt ex va såna han köpte när jag pekat på dom och önskat mig typ.
Men annars har jag inget från exen kvar 🙂
Jag är riktigt nyfiken Cimon, när kommer svaret på mitt skickade mejl? 😉
Ha en fortsatt fin fredag!
michela skrev nåt liknande för nån dag sen.. konstigt .. ! men du e ba föör jävla bäst assa .. ha en jäävligt bra fredag hörru ! 😡