Med tanke på hur förbannat bra jag har mått sen jag slog upp ögonen 09:00, är jag tacksam över mitt sunda förnuft som höll mig i min lilla skokartong på Södermalm. Jag har legat i min säng, tja i princip fram till detta nu faktiskt. Men, det fick vara nog med att tumla runt i mina vita lakan och fantisera om en roll i Ariel-reklam.
Istället, sitter jag nu på cafét. Jag kan inte få nog av att sitta här och titta på människorna som går förbi. Det känns som att jag sitter bakom kulisserna till en ny Woody-rulle. Skillnaden nu är att det inte finns någon Play/Pause. Det får mig att föra tanken vidare på att det aldrig går att ta tillbaka det som sker i livet. Inte en enda millisekund, går att få tillbaka. Brukar ni tänka på det? Och hela tiden, till och med nu när du sitter och läser mitt hokus pokus, har tiden gått.
Egentligen bör jag väl bli stressad av att bara sitta här, och känna hur tiden kommer ikapp mig. Men det gör jag inte. För att sitta här, och titta ut, är precis vad jag vill göra nu. Så jag gör det. Min tid är aldrig bortkastad så länge det är jag som styr skutan. Tänk på saken.
tycker du bör se Woody Allen’s senaste film Midnatt i Paris. Jag såg den igår och är förtrollad. Tror du skulle gilla den.
Mycket bra sagt det där sista. Så här i hemtenta tider så ska jag anamma det hela veckan! =D Skepp och hoj!
kommer hit, till Din blogg, för att pigga upp mig lite samtidigt som deppiga låttexter snurrar runt i huvudet. och du lyckades, igen och som vanligt, att pigga upp mig!:)
Tack Cimon!
john lennon gav någon gång ett ganska så bra citat som lyder "time you enjoy wasting, was not wasted". Och detta stämmer så väl.
Gillar ditt sätt ,hur du skriver dina ord.Du skriver målande,man ser bilder framför sig.kram tanten