Jag sitter på Bianchi, en av det bättre krogarna i city där du hoppar rakt in i ett modernt Italien. Kvalité – tänker jag direkt. Något jag egentligen aldrig unnar mig. Kvalité för mig, är nödvändigtvis inte i närheten av den kvalité min borsherre eftersträvar. För varje dag som går numera, tänker jag allt mer egoistiskt. Klyscha efter klyscha kastas rakt i nyllet på mig, och det är en ny uppenbarelse, eller bekräftelse, varje dag.
Herregud, så mycket tid jag ödslat på att inte leva mitt liv. Istället har jag dansat efter någon pipa – och gör det än idag givetvis. Svår vana att bli av med. Men jag lägger ned enorma mängder med energi på att bli av med det illasmakande beteendet. För varje steg i rätt riktning jag tar, blir jag en centimeter längre och lyckligare.
Jag vill ha en dyr tvål i hemmet. Bära kostym varje dag. Älska vem jag vill. Ta längre duschar. Dricka en espresso varje morgon, och skriva. Måla tänker jag göra, bara för att jag vill. Något jag INTE vill, är att sitta där om ett, två eller tio år och bestämma mig då för att leva mitt liv utefter mina behov, känslor och drömmar. Jag avundas den udda människan. Udda för att den är sig själv, till alla pris. Gör inte ni? Här är ni helt anonyma, och det här kan hjälpa er se över vad ni vill göra, och egentligen gör – berätta era vildaste begär, önskningar eller minsta lilla sak som skulle ge dig kvalité, eller kanske gör du det redan?
Jag vill ha energin att orka, för drömmarna är vildare, fler och mer krävande. Sätter upp högre och högre mål och blir mer och mer besviken på mig själv när jag inte orkar mer. När jag nästan är vid mållinjen men dagen har redan tagit slut och jag måste hoppa i säng och sova mina alldeles för få timmar.
Pengar att skänka, tid för mig själv, ett utvecklande jobb, många fina stunder med nära och kära, en hälsosammare livsstil. Det är vad jag strävar efter men man kan ju inte få allt på en gång haha, och det irriterar mig för jag vill att ändringarna ska ske NU!
Du är för övrigt en väldigt fin person!
Jag kommer och jag ska. I över ett år har jag på alla möjliga sätt försökt att hitta modet och det är inte förens nu som jag står här; färdig. Den 30e januari lyfter jag mot kontrasternas land. Jag kommer slippa överkonsumtionen och den där jakten av lycka för stunden. Jag kommer få se färg i själar trots fattigdom och låg kast. Jag kommer få se nyfikenhet på livet i barns klara ögon och framför allt kärleken till varandra. Gemenskapen. Den som vi behöver mer av här för att kunna överleva i slutändan.
Indien min vän, Indien.
Jag hittade alltså modet och jag reser dit själv för att stanna och bli en del av i tre månader. På något sätt hitta delar av mig själv som man aldrig fått chansen att lära sig om. Positiva som negativa. För att sedan kunna lyfta fram eller försöka jobba mer på. Visst kommer känslan av ensamhet sprida sig till hela jävla blodomloppet vissa dagar men jag tror att förändringen kommer att åstadkomma mirakel i det som gör mig själv till jag. Lära sig om sig själv innan och utan, bli tvungen att stå ut. Här kan man så lätt rymma från sig själv om det är det man vill i stundens hetta. Där tror jag orden kommer bli rätt formulerade och äkta, magiska och ärliga. Det här har varit min dröm i över ett år, och skulle jag hindra mig själv från att leva ut den drömmen skulle jag stänga av mig själv för evigt och gå likt autopilot.
Att leva ut är att leva på riktigt och jag vet att du om någon vet.
jag vill vara modig nog att göra något annat. att inte mäta lycka eller framgång efter dagens måttband. våga skapa nya mätinstrument. eller skita i dem helt. våga leva kanske? när man har så mycket att välja på i livet, så många val, slutar det oftast med att man väljer det som alla andra väljer. jag vill våga välja annorlunda, jag har alltid avundats dem som gjort det. Jag tror man upptäcker alldles försent i livet att man ska göra något av det. jag är 18, och det känns som om jag borde ha kommit på detta för länge sedan, men man får ändå se det positivt att jag kom på det överhuvud taget, de flesta gör nog inte det.
sen vill jag börja NU, inte imorgon, aldrig imorgon, nu nu nu.
nu.
Jag vill hångla med den där killen. Äh jag vill såklart ligga med honom, men jag har gett upp tanken på att det kommer hända.
Jag vill ha någon form av förklaring av den andra killen som sa att jag var underbar med helt plötsligt slutade höra av sig. Mest av nyfikenhet och inget annat.
Jag vill ta vara på varje tillfälle och inte bara låta livet springa förbi mig medans jag sitter och kolar på tv (detta harr jag redan blivit sjukt mycket bättre på)
Jag vill veta vad jag vill göra med mitt liv. Plugga/jobba?
Jag vill vara nöjd med mig själv. Och min kropp (jobbar stenhårt på det med)
Jag vill ha mer pengar och inte behöva säga nej till att göra saker precis hela tiden bara för att jag är fattig, trots att jag har ett heltidsjobb. Sjukt dåligt betalt alltså.
Jag vill resa mer (går ju inte riktigt ihop med föregående punkt tyvärr)
Jag vill alltså styra upp mitt liv. Kan ju inte vara så svårt?
Jag vill leva för dagen och tvinga bort min ständiga tanke "Man kan alltid ta livet av sig".
Jag vill få motivation av allt jag vill istället för att bli fullkomligt förlamad.
Jag vill sträcka på mig för att jag inte har något att skämmas för.
Jag vill klappa dig på kinden och säga att hade jag varit din pappa hade jag varit stolt över dig.
Jag vill älska.
Jag vill kramas.
Jag vill pussas.
Jag vill lyckas.
Jag vill inget hellre än att komma in på någon utav alla de trädgårdsmästarutbildningar jag sökt till, oavsett om det innebär att jag måste flytta flera mil ifrån min underbara familj och mina fina vänner.
Jag har alltid varit rädd för att ta klivet, för ovissheten i att framtiden inte går att planera till punkt och prickar. Men jag tänker satsa nu, det får lov att vara lite läskigt, jag får lov att vara rädd.
Hade jag inte börjat tillåta mig själv att känna rädsla och kommit fram till att det är okej så hade jag aldrig tagit i tur med mina drömmar. Då hade jag stannat kvar här i tryggheten för alltid och tillslut blivit bitter över att jag inte gjort någonting med mitt liv.
Jag ska bli den bästa jäkla trädgårdsmästaren i världen!
Jag vill känna att jag har världen för mina fötter, jag är herregud bara 20 år och har drömmar som jag vet att jag kan nå om jag bara jobbar lite. Jag vill dyka med vithajar i Sydafrika, ta dykarcert som jag har funderat på så länge, lära mig segla och även surfa och om ca 10 år vill jag köpa mig en stuga i skärgården där jag bara kan få vara och ta hand om mig själv.
Men det bästa livs kvalitén är för mig när jag får vara med de jag älskar då spelar det ingen roll vad jag har och vad jag inte har fått uppleva.
tack för en väldigt bra blogg dina inlägg berör
Jag har efter många år av förtryck, mobbning och sånt myspys bestämt mig för att inte låta någon bestämma över mig, så när det kommer till mitt privatliv gör jag preciis som jag vill! det är riktigt befriande att känna att man får tycka vad man vill, ha på sig vad man vill och vara den man vill… viss varning dock för att långt ifrån alla kan hantera en sådan individ…. 🙂
kram!