Här ligger jag och tar mig själv på för stort allvar, egentligen. Så typiskt mig så att jag inte kan bestämma mig för att skratta eller gråta. ”Åh nu är det jobbigt, och när det är jobbigt, då är det så fruktansvärt jobbigt. Så jobbigt, att jag tror jag skriver en bok”.
Det blev lättare efter lite onani, filmjölk och folkis som någon verkar ha lämnat efter sig från gubbkvällen som ägde rum i torsdags. Slurp och skål.
men alltså, när får man läsa någonting du har skrivit?
Äh varför ta livet på så stort allvar, drick och njut!