Lättare sagt än gjort, mina vänner. Jag la mig sådär löjligt bekvämt och tillrättagjort, men det hindrade mig inte från att vilja gå upp i brygga och klättra längst med väggarna och gasta vilt med tungan hängandes utanför min mun.
Så, för att nu undvika detta försök lämnar jag lägenheten igen. Jag vet inte riktigt vart jag ska, men ut måste jag. Jag vill ställa siktet på torpet, men känner samtidigt att jag måste reda mig själv först. Men, var inte oroliga – pappa är bara på dåligt humör!
dåligt humör eller inte. Fortfarande så otroligt vacker! Och jag lär inte vara den första som slänger ur mig det.
jag som ville prata med farbrorn, trodde att du skulle bjuda på en livechatt ikväll!