Jag vaknade upp och gick fram som en 90-åring idag. Vet fortfarande inte vad som är in eller ut, på något. Så när jag skulle ta mig tillbaka till redaktionen från lunchen idag, gick jag vilse. Jag vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt så visste jag inte vart jag befann mig, hur jag gick tillbaka eller vart jag hamnde om jag gick fram, höger eller vänster. Allt såg ut att ligga mil bort, och jag gick fram och tillbaka. En halvtimme senare har jag gått i cirklar, och hittade rätt.
Jag minns inte vad jag gjorde igår, eller dagen innan det. Veckan innan detta? Inte en chans. Jag har inte ett enda minne från vad jag gjorde förra veckan.
Håller jag på att tappa det?
Jag tycker inte ett dugg att detta var klag men det låter som att du är utbränd cimon 🙁
Nathalie: det är väl bättre att han skriver om verkligheten istället för någon sockersöt förvrängd bild, bara för att läsarna ska bli glada? Jag tycker det är starkt att kunna skriva när man mår dåligt och öppna sig för tusentals okända människor under en sådan period. Inte konstig att alla bloggare aldrig berättar vad som pågår under fasaden om dom får skit för det…
nu börjar de bli för mycket klaga och stånk i din blogg…inte alls roligt att läsa längre. Man blir fan deppig.