vänner

För ett tag sedan så frågade jag er vad ni tycker fattas här, i min lilla hörna av texter. Något ni ville se mer av var faktiskt bitar ur mitt liv. Jag må vara otroligt utlämnande och personlig, men aldrig privat. Ganska underligt kan man tycka, då man lätt kan få för sig att det inte skiljer sig så pass mycket. Men det gör det.

Jag är beroende av mina vänner idag. Ja, till och med så pass att jag märkt mig för resten av livet med texten ”No Human Is An Island” över hela mitt bröst för att påminna mig själv om att ensam inte är stark. Alla behöver vi någon. Tyvärr har jag så otroligt svårt för att sträcka ut den där behövande handen. Så tur är väl det, att jag är omringad av helt fantastiska vänner så finns där, trots att de ibland får möta en stum, döv och likgiltig gubbe.

Mellan skrivande och möten hann jag möta upp Julia för att bjuda på en kaffe och några varmrökta cigaretter innan vi båda fick rusa åt varsitt håll.