Kära, kära norska läsare. Jag ser alla mail ni skickar, med sorg framför varje punkt, och det gör fruktansvärt ont att läsa. Jag vet inte vad jag ska svara, eller vad man ska göra. Vad kan jag göra? Sen den tragiska nyheten nådde mig, har jag bara skakat på huvudet. Det, är för mig omöjligt. Jag försöker vara så delaktig som det går och följa upp vad som händer. Men desto mer jag läser, desto mindre och hjälplös känner jag mig. Jag vill så gärna hjälpa. Det går inte att göra mer än att sörja just nu.
Jag ser er, det lovar jag och jag tänker på er varje dag och speciellt på er som hört av er. Det är hemskt och jag önskar jag hade förmogan att spola tillbaka tiden. Jag är med er, hela tiden.
Kommentarer är stängda.