Dag 02 Min första kärlek

Jag skulle kunna måla hela er värld röd genom att valsa igenom era fantasier och berätta om mina förälskelser i livet. Tiden då man låg i vått gräs och kysstes till läpparna befann sig på en annan planet, bortdomnade. Sockervaddlindade dikter om hur det gick till då de första tårarna föll ned för ens kinder när hjärtat fått sig en och annan törn.

 

Hör och häpna – jag har varit en hopplös människa när det kommer till kärlek från den dag jag blev presenterad för den. Hopplös på så många olika plan egentligen. Vad kommer först, känslor eller kärlek? En kärlek till att få känna, eller känna så mycket att man når kärlek? Förälskelser är underbara – kärlek så mycket mer.

 

Min första kärlek. En lustig historia. En sorlig historia. En kärleks historia. En kort historia. En oändlig.

 

Efter det att vi mötts två gånger stod jag och grät i hennes famn. Mitt på ett dansgolv, med för mycket alkohol i kroppen och för många vidöppna ögon runt omkring lyckas min kärlek döva all världens sorl, suga ur alkoholen och sänka min puls.  Plötsligt var lokalen tom. Det var bara hon och jag. Och vi kysstes.

 

Att vara 19 år och känna hur allt i världen plötsligt inte betydde något, var inte att ta i, men att ge sig ut på djupt vatten. Det fanns inte ett enda hinder som kunde få mig bekymrad, ledsen eller arg. Jag tänkte på min kärlek, att det räknades, och inget annat.

 

Tidigare kände man sig liten och obetydlig. Man räckte inte till. Man ville försvinna. Nu var den känslan total. Man ville skratta hysteriskt av frustration medan man tumlade runt bland vita lakan. Min lilla kropp räcker inte till. Vart ska mina känslor till min kärlek ta vägen? Jag kunde inte explodera och förvandlas till ett ständigt konfettiregn över henne. Men jag ville så mycket. Jag ville för mycket och kände för mycket. Så vi älskade mycket, skrek mycket, skrattade mycket.

 

Min första kärlek. Plötsligt var det inte bara min första kärlek. Det blev en första gång för allt. Så det var så, det kändes att kyssa någon. Så det var så, det kändes att skratta med någon. Det var alltså så det var att se någon i ögonen, sakna, lukta och älska. Hur många lyckas cykla på första försöket? Räck upp handen, om ni hoppade från sjuan och lärde er att simma efter det, för första gången? Lyckades jag bemöta kärleken, för första gången? Nej. Ja, vad kom då sen för första gången? Smärta. Livet. Kärlek.

 

Jag önskade mig henne i födelsedagspresent som 19, flickan som ville bära den andra ringen som 20 och att få ha henne i mitt liv som 21. En lustig historia. En sorlig historia. En kärleks historia. En kort, nu oändlig.

 

Hur kan det vara något annat än min första kärlek – om allt efter det blev det första och kommer att bli sen den dagen?

 

Ja ta mig fan, vad lycklig jag är över min första kärlek.