Jag vet inte i vilken ände man ska börja egentligen. Är man sin egna största fiende så förlorar man förr eller senare både en och två strider. Varken min kropp eller mitt psyke orkade mer, och bestämde sig för att låta glödlampa efter glödlampa sprängas i kroppen, tills det bara blev ett svart hål av hela mig.
Man kunde väl ana att en konstant feber, magkatarr och yrsel inte berodde på några bakterier, då jag annars aldrig är sjuk. Orkeslös, hopplös och totalt likgiltig. Jag romantiserar ofta begreppet att känna, både att ha kontrollen och att låta sig falla handlöst. Inte den här gången. Slukad.
Under två års tid har ni fått stå vid min sida, bakom kulisserna oavsett var tåget befinner sig i berg och dalbanan. Men den här gången vara jag tvungen att ta en stort kliv in i skuggan.
Nu tar vi nya tag, och ser bara framåt. Aldrig bakåt. Låt gårdagen bli morgondagens inspiration.
Oj, vad duktig du är på att skriva! Det här är första gången jag är inne på din blogg, bra första intryck liksom! 🙂
Skönt att se något form av livstecken. "Det som inte dödar, härdar" är ju vad de säger. Man börjar så smått undra om den som kom det var ironisk. för inte fan härdar det. Det äter upp dig bit för bit. Se till att ta det lite lugnt bara Cimon!
verkar som att jag inte är den enda som har saknat dig! Va rädd om dig och lyssna på din kropp!!! vi som läser din blogg kommer alltid stötta dig. massa kärlek till dig!
Du är så klok så klok. Välkommen tillbaka och snälla vandra inte in i skuggan igen. Det är så hemskt där. Kärlek till dig.
Hej Cimon,
det har varit en enorm saknad att komma in här o se att du inte skrivit nåt, det är liksom en glädjande o givande rutin jag har. Det gläder mig att du kommit upp på fötterna igen, ibland tar allt emot liksom, jag vet.. Du har så rätt i det sista du säger, det inspirerar o jag uppskattar så fruktansvärt mycket att du låter mig o alla andra läsare få ta del av vad som känns som en stor del i ditt liv, men som bara du kan avgöra hur stor del det egenltigen är. All power till dig Cimon!
Skönt att äntligen se att du är tillbaka. Vardagen blir inte riktigt densamma utan rutinen att läsa dina vackra inlägg!
Du är stark Cimon!!