Jag har haft en förbannat lugn och skön lördag, där jag inte gjort annat än att flanera i min helt egna takt. I vardagen går jag runt med en ständig stress som ibland slukar mig totalt, oavsett om det handlar om deadlines, eller om jag ligger hemma på Södermalm och läser en bok i soffan. Men, inte idag.
Istället har jag i lugn och ro kunnat ägna tid åt mig själv, tagit långa promenader, rökt en eller två cigaretter med en kaffe i solen. Men framförallt har jag kunnat skriva. Det var länge sen jag gjorde det nu och det känns så förbannat skönt att vara tillbaka i den rutan igen. Samtidigt har jag tänkt väldigt mycket på just er.
Jag vill att ni ska veta en sak. Ni påverkar mig mycket mer än vad ni förmodligen tror, och jag säger det allt för ofta. Alla kommentarer, men speciellt era mail som strömmar in dagligen. Det är många av er som jag nu haft mailkontakt med i säkert två år, men de första breven betyder minst lika mycket. Ni skickar era texter som vi kan diskutera kring, om helgen som varit och vi puschar varandra framåt. Det låter kanske lite underligt, men det betyder mycket. Tack för att ni trots alls finns här.
Det var allt i trollerihatten för denna gång.
Stäng gylfen 😉