Ni får mig att grina

Tänkte avsluta den här kvällen med ett drypande tack, till er. Jag fick detta mail för ett tag sedan, och har fortsatt att hålla kontakten med X som är en kille på 16 år. Jag får mail från betydligt äldre, men även yngre. Men att jag som man får höra detta från en grabb i den ålder då jag själv var som mest förvirrad i mitt liv, får mina ögon att vattnas. Att jag får vara med att påverka, är så stort i min värld att det värker.

Jag vill att ni unga, kille som tjej ska trivas i ert eget skinn till varje pris. Nu har ni år efter år visat vad en blogg kan göra. Det är dags att ta nästa steg.

”Hej på dig Cimon!

Vill bara med detta mail berätta hur mycket ditt skrivande har hjälpt mig. Hur mycket din syn på samhället och livet har fått mig att öppna ögonen.
Jag är 16 år gammal och har precis gått igenom någon sorts identitetskris. Jag går på stans ”flashigaste” skola, hänger med ”rätta” folket, och skålar med rätt glas om du förstår vad jag menar. Men trots allt detta har jag känt mig ihålig. Som någon annan. Att ytan, kläderna och personligheten rullar av sig självt som något sorts förinspelat band. Jag har kort och gott inte varit mig själv.

Under hela denna tid, från att du startade din blogg i samband med paradise till nu har jag följt den. Tidigare mest för att du har haft en skön klädstil och för att du enligt mig utstrålar en omedveten självsäkerhet som gör dig naturlig. Men i slutet på sommaren i år började jag läsa det du faktiskt skriver i bloggen, på riktigt. Att läsa dina texter har blivit som terapi för mig. Du har hjälpt mig att hitta mig själv.

Det finns dock en sak som gör mig lite annorlunda från resten av min omgivning. Jag xxxxxxx *. Jag har gjort det sen jag var 10 år gammal och jag älskar det. Jag har nu precis börjat söka mina första jobb xxxxxxxxx och det känns verkligen som att det är xxxxxxxxx jag vill hålla på med. Där har jag sett ett samband mellan dig och mig. Du har ditt skrivande och jag har mitt xxxxxxx. Vi är konstnärer i en miljö där våra nära inte vet vad konst är och varför vi bryr oss om det. Jag har genom inspiration av dig kunnat leva ut xxxxxxxxx till 100% och idag är jag en helt ny person, jag är mig själv. Ditt livskoncept har visat sig passa mig betydligt bättre än brat-slisk livet. Istället för mina gamla Gant-skjortor och Ralph-lauren tröjor hänger idag HM-skjortor och secondhandfynd i garderoben. Det känns bekvämare. Jag pratar helt öppet om att jag xxxxxxx och att min dröm är att bli xxxxxxxx. Jag för höra av mina närmsta att jag utstrålar en bekvämlighet som tidigare inte fanns.

Jag vill inte att du ska tro att jag är någon stalker eller galet sitter och analyserar alla dina rörelser eller så. Jag bara ser dig som en förebild i livet.

Ha det bra Cimon, tack för att du skriver och skriv gärna tillbaks om du känner för det!

Mvh/ xxxxxxxxx”

* Han vill vara anonym här, därmed även hans val av yrke och drömmar i livet – som jag för övrigt finner fantastiska!