Det var ett sådant jävla liv på redaktionen i förmiddag, så jag passade på att ta med mig jobbet under lunchen. Om det är något jag lärt mig nu när skrivandet är mitt jobb och ger mig mat på bordet, både som redaktör och frilansare så är fokus inte någon lyxvara. Man måste kunna jobba dygnet runt, alltid vara redo och har inte tid att få skrivkramp. Så när jag känner att ögonen rullar bakåt måste jag fort se till att det blir ett miljöbyte. Det behöver inte vara lugnare, men det händer något som nollställer och ger en ny dos energi och idéer.
Just nu sitter jag på något hål i väggen här på Södermalm och planerar enkäter, paneler, transkriberar intervjuer, plåtningar och försöker trycka i mig en enorm tonfisksallad. Vill springa genom en tegelvägg!
Maria – Ben Howard är en favorit!
Maria – Jag förstår att det känns kämpigt! Det är viktigt att du håller dig sysselsatt under den här tiden, då jag tror det leder till en allvarligare nedstämdhet om du bara ligger och grubblar över hur missnöjd du är med tillvaron. Passa på att leva ut dina drömmar, ta dig tid till det som du annars inte kunnat etc. Hitta en ny hobby! Samtidigt måste du såklart tjäna pengar, men tro mig. Det finns gott om tid för det. Se till att överleva bara, och göra det som får dig att må bra.
Skicka runt krönikan till så många redaktioner som möjligt! Använd dig av sociala medier och sprid dina texter och se till att folk ser dem. Facebook, blogg, twitter etc.
Jag kollar gärna på den, maila mig på [email protected]
Förresten.. Du ska få ett tips av mig också! Ben Howard, om du inte redan lyssnar på honom så tror jag att du skulle vilja göra det 🙂
Hej Cimon!
Jag tänkte vara rak på sak nu. Jag är 20 år och har hamnat i något av en livskris. Blev av med mitt jobb och bor fortfarande hemma. Allt jag vill göra och alla mina planer på att utvecklas kräver pengar, vilket ju är något av en bristvara för mig just nu.
Men pengar är bara pengar, jag får god mat och har ett varmt fint rum hos min fina mamma och lever på sommarens välförtjänta slantar och mitt lilla extraknäck på helgerna. Det som gör ont är att känna sig oduglig. Att vakna av att klockan ringer vid 10(!) bara för att man måste vakna någon gång.
Jag försöker såklart att rycka upp mig, söker jobb varje dag och försöker lägga större vikt på de saker jag faktiskt har att göra. Men det är så uttröttande att ständigt försöka och aldrig få gensvar.
Jag gillar inte att gnälla heller. Antagligen skulle jag kunna försöka ännu mer, men det orkar jag itne just nu. Att ge upp är inte heller något alternativ, för vart hamnar jag då? Längre ner, och dit vill jag inte. Så jag tänkte att jag måste göra något vettigt nu när det är svårt. Får jag inget jobb så får jag skapa något viktigt själv. Så jag tänkte på vad som alltid fått mig att må bra. Det var senast i skolan, när jag skrev något bra. För jag har alltid älskat att skriva.
Där kom min idé. Jag ska skriva en krönika/artikel och få den publicerad. Jag känner att jag måste klara det, att det är ett vitkigt mål för mig att uppfylla. För att ge mig självkänslan tillbaka och inse att jag kan.
Men Cimon, hur gör man? Har du något tips på hur jag kan få kontakt med någon som skulle kunna tänka sig att publicera något från en oerfaren men driven skribent? Jag förstår att en bra början kan vara att helt enkelt skriva något jag kan skicka runt, försöka nischa och söka tidningar/sajter som skulle passa? Men det känns ändå långt borta..