Jag vaknar upp ute på torpet efter att ha sovit i tolv timmar. I morse hasade jag mig fram till kaffebryggare, och lät solen värma en naken överkropp. Sen ser jag hur hela min bröstkorg rör på sig som om något försöker ta sig ut, explosioner och ett hjärta som slår så hårt och snabbt att huset knakar. Kände mig som ett monster.
En lördag, lägger jag ifrån mig dator och telefon. Jag måste lugna ned mig, bli frisk och kry. Jag saknar att läsa en bok eller prata i telefon i timmar, äta en hel dag eller kolla på favoritfilmerna. Hoppas ni förstår.
Cimon. Jag förstår inte hur du i dagens samhälle (där vi ska vara kontaktbara dygnet runt, om vi inte umgås så iallafall kunna nås på telefon osv)kan låsa in dig på torpet och läsa, dricka kaffe, kedjeröka cigg och bara vara. Jag är så otroligt avundsjuk på dig! Så fort jag inte pratar med någon så får jag panik, behöver så mycket folk i min närhet, om inte att vännerna umgås med mig så måste jag iallafall prata med någon av dom i telefon, på sms, på datorn eller hur som. Du ska bara veta hur jobbigt det är att bli stressad så fort man inte är i kontakt med någon. Har du några råd?