Cimon Lundberg

Precis så ligger det till. Om ni bara visste hur det är att vara sjuk som man, med feber en hel vecka (?!?!). Jag tror jag är döende faktiskt. Kan bara föreställa mig alla gnälliga kommentarer. Nu vet ni, och jag saknar er.

Jan Cimon Nicolaas Grenhagen Lundberg, är alltså mitt fullständiga namn. I mars 1990 föddes jag på Nacka BB i Stockholm, och var en fet och glad baby som skålades med champagne av både mor och far. Jag vill inbilla mig att jag var ett kärleksbarn, men aldrig tagit mig i kragen för att fråga om … Läs mer

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig. Gång på gång, så försöker jag föra in någon sorts jävla struktur på mitt skrivbord. Jag inbillar mig själv att jag finner en viss ro, som i sin tur ska leda till ett mer effektivt arbete. Jag sorterar fint papper, slänger mögligt kaffe och … Läs mer

Dag 01 – Presentera mig själv Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Om det här vore min sista dag Dag 07 – Vänner Dag 08 – Favoritsaker Dag 09 – Min tro … Läs mer

Förra veckans program med Cissi och mig blev en stor succé. Det sög musten ur oss båda, men med den stora mängd respons vi fick så gick det helt enkelt inte att sätta punkt för det. Vi fortsätter att tvätta bort tabustämpeln kring psykisk ohälsa och öppnar upp. Denna sändning gick precis lika bra, och … Läs mer

Man stappar in på ett släckt och larmat kontor, kliar sig lite i naveln samt peppar lår och kinder som en längdhoppare. Hämtar kontorskraft. Så möter man detta? Som en jävla tvättbjörn, dessutom har man lyckats införskaffat sig en bastant mittbena. Bra. Då har vi läget under kontroll. Ny dyker jag ned i mail.   … Läs mer

Jag sprättar upp knapp och gylf som en slaktare, krafsar till ordentligt. Kastar upp fötterna på bordet och håller andan i några sekunder för att sedan pusta ut. Den här veckan har verkligen varit åt helvete intensiv. Jag har undvikit att se mig själv i spegeln den här veckan just för att jag ser ut … Läs mer

En liten tanke innan vi återgår till det vardaliga. Lägg märke till att mina kollegor i skribentvärlden fått sina platser i kategorin ”Guldpennan” motiverade med lovord kring deras texter, medan man gärna klappar mig på huvudet för att jag faktiskt kan mer än man trott, för att citera: ”mer än att hångla framför kameran, han … Läs mer

Jag drömde så underligt i natt. Vid ett flertal tillfällen, vaknade jag av skratt, skräck, likgiltigt och totalt bortkommen. Så när alarmet gick, och jag fick dra handen längst med en midja, var jag säker på att jag fortsatte att drömma. Men icke.   Och dagen har bara fortsatt i helt rätt riktning. Jag begav … Läs mer