(Kläderna kommer från min nya favoritbutik Fjaerilen på Östgötagatan. Klassiskt, vintage och skräddare på plats!) Och DÄR, kom jag in genom dörren. Äntligen. Jag låg som ett foster in i sista minuterna igår, innan det var dags att bege sig till Bellas kalas. Och det är först nu, halv sju på kvällen nästa dag som … Läs mer
Dagarna har för få timmar, veckorna för få dagar och månaden för få veckor. Jag förstår inte hur folk tar sig tid till saker och ting? Det är mitt absolut största handikapp. Jag är egentligen den mest ostrukturerade människa jag känner. Tusen obefintliga bollar i luften samtidigt – känns det som. Ingen hälsosam egenskap. … Läs mer
Sitter här och låter svetten rinna längst med ryggraden. Sprang som en dåre från redaktionen för att hinna med ett lunchmöte på mitt älskade Cafe String. Det är inspirerande att vara omringad av så drivna människor. Och med drivna, så menar jag inom sitt alldeles egna område. Mycket kan hända framöver. Passar på att … Läs mer
(Jobbade med en tv-produktion i Colombia under två månader. Saknar min lilla polare som hängde med mig hela dagarna och myste) Lustigt nog så pratade jag om fokus senaste igår. Idag, kan jag inte hitta det – vart jag än letar, vrider eller vänder på mig själv. Skönt att rutinerna sitter där dem ska och … Läs mer
Hemma från en helkväll med en av farbröderna i gänget. Middag, relationer och avslutningsvis en hederlig bio. Ja, vi män kan vi med ska ni veta. Skönt att även få komma ned i varv, och inte bara totaldäcka för att man gått från punkt A till Ö för dagen. Fick knappt av mig kläderna innan … Läs mer
(Backstage från plåtning med Kevin Krooks. Foto:Cimon Lundberg) Ibland känns som att man har klivit rakt genom dörren när man kommer in på redaktionen. Det är fullt ös och magasinet växer. Så, jag tycker vi höjer glasen och hälsar Kevin Krooks välkommen som praktikant på skeppet! Vi har under eftermiddagen plåtat, och ni kommer snart … Läs mer
Jag satt i fönstret och hörde hur mitt smattrande plötsligt segrade över sorlet från regnet som slog lika hårt bakom mig. Mitt bland pölar och paraplyn ser jag min vän korsa vägen för att komma över och ta en kopp kaffe. Mycket angenämt. När hon beställt så känner jag (och det är inte ofta) … Läs mer
Det var ett sådant jävla liv på redaktionen i förmiddag, så jag passade på att ta med mig jobbet under lunchen. Om det är något jag lärt mig nu när skrivandet är mitt jobb och ger mig mat på bordet, både som redaktör och frilansare så är fokus inte någon lyxvara. Man måste kunna jobba … Läs mer
Hur många gånger får man chansen att lura döden egentligen? Nästa gång är det min tur.