Jag är bara människa

Vad förväntar ni er av mig? jag är ingen robot, jag tar åt mig, jag blir ledsen, sårad, mår dåligt.

Ibland så orkar man bara inte mer, man vill bara stänga in sig i ett litet rum och bara sitta där i mörkret för att inte synas, för att inte förstöra, bara sitta där, själv.

Du duger inte, du är dålig, du är ful, adhd apa, irriterande, jobbig.

Sånt man får höra varenda dag.

Varför ens bli min kompis om du endå bara tänker sårar mig? Vad har jag gjort dig? Jag har gjort dåliga saker jag med, alla har sina sidor, men man säger alltid förlåt, men ibland så blir det för mycket.

Jag har gått i samma skola i sju år nu och har trivits enda fram till mellanstadiet, då förendrades ALLT. Man hamnar i en annan klass, får nya vänner, nya lärare, mera press på sig, men en sak som jag inte tål är bitchar, sånna som säger att dom älskar en och är bästa kompis med en, men en dag så bara ingnorerar dom en, bryr sig inte om man är med dom eller inte, man är inte inbjuden, får blickar, sånt tål jag inte.

När jag började i fyran så började jag i D klassen och trivdes sjukt bra enda tills jag och min bästa kill kompis började att bråka SJUKT mycket, allt ledde till att hela klassen blev osams, eller ja alla var på min sida, efter flera veckor av bråk så började det sakta sakta att reda ut sig, till slut så var allt löst och alla var vänner igen.

När sommarlovet var slut och jag skulle börja femman så fick jag yttligare nya vänner men dom gick inte i min klass utan i A klassen, vi började att ta kontakt med varan och vi blev sjukt tajta med varan, jag skulle söka in till deras klass men fick veta att dom inte ville ha in fler elever in i klassen på grund ut av att dom hade sjukt mycket bråk i den klassen, men ska jag vara ärlig, efter att ha varit kompisar med dom ett bra tag nu så börjar jag fatta hur galet mycket bråk det faktiskt är, det är sjukt.

Nu när jag går i sexan så har jag och mina kompisar där haft galet mycket bråk, ibland så önskar jag att man aldrig blev bästis med dom, eller är vi ens bästisar längre?

All press man har på sig. Man ska ha höga betyg, vara bra på allt, alltid plugga, vara perfekt, ibland så kan man inte alltid det, varför kan man inte bara få vara sig själv utan att få en massa skit kommentarer?

Jag är trött på att alltid få en massa kommentarer, antingen så är det hur jag är klädd, sminkad, hur jag är, VILKA jag är med, vilka betyg jag har, vad jag äter, varför kan jag inte bara få vara jag? varför ska jag dömas för vilka betyg jag har? varför kan jag inte bara få gå i skolan och få vara med dom jag vill vara med, klä mig så som jag vill, äta det jag vill, göra det jag vill, varför ska det alltid vara ett krav på hur man ska vara? Jag blir kallad tönt om jag är med dom, cool om jag är med dom, varför får jag inte bara vara med dom som jag vill, jag är ju jag inte en tönt eller någon som är cool.

Ful, äcklig, dum, idiot, adhd apa, jobbig, irriterande, dålig, jag duger inte, hora, slampa, varför ska man ens få dessa ord? Och det värsta är att dom kommer ut ur dom så kallade mina ”bästisars” käftar, usch.

Jag är bara människa vad mer kan jag säga.