Jag känner för att banka huvudet i väggen, men eftersom det inte skulle vara till någon nytta så ska jag låta bli. Jag sitter och tänker igenom alla beslut jag någonsin har fattat, går igenom alla känslor jag någonsin har känt i hopp om att lösa dagens situation. Ska man lita på att allt ska lösa sig utav sig själv eller ska man röra om i grytan?
När allt är perfekt då känns det som om att man vet exakt alla de rätta svaren, men när allt är som skit så glömmer man bort vad man ska göra till och med om man egentligen vet det.
Jag har världens obehagligaste känslan i magen, jag känner mig så levande (på ett negativt sätt). Det känns som om någon konfronterar mig, här och nu. Jag vill bara att allt ska bli som jag vill men jag vill inte tvinga det hända. Backar jag eller tar jag ett steg fram? Att bara tänka på det gör mig galen.
