Facebook. Alla har på något sätt ett förhållande till tummelplatsen som förändrade vårt sätt att umgås. Vissa tycker illa om människor som fläker ut sitt liv, andra älskar möjligheterna att nätverka med vänner. Det finns också olika kategorier av användare. Du kanske är den som har 3000 ”vänner” och addar okända personer. Eller så har du 100 vänner i en egen, sluten värld. Vissa träffar du på riktigt, andra förblir en profilbild med uppdateringar en gång i månaden.
Jag var ivrig motståndare till fb och ”kvitter”, tills jag blev övertalad att testa för två år sen. Nu har jag facebook, mail, twitter och bloggen i mobilen. Ständigt nåbar. I alla fall fram till läggdags. För ett tag sen, kom en ny funktion på fb, som sägs revolutionera allt. Du som följer serien Mad Men, borde älska avsnittet som ger oss ett stycke historisk reklam:Klicka HÄR
Med tanke på att jag som många andra kvinnor, faller för Don Drapers uppenbarelse , skulle han kunna sälja en rostig spik till mig utan problem. Det är klart att det är genialiskt att använda honom och ett klipp ur Mad Men för att förmedla en känsla av tillhörighet, att vara en i gemenskapen. Att tillhöra facebookfamiljen. Förespråkarna säger att Facebook timeline ger oss ”en chans att visa vilka vi verkligen är.” Jag har ännu inte tryckt på knappen som får allt att hända och jag vet inte om jag kommer att göra det heller. Det är kanske nu det går över gränsen. Det är kanske nu det tangerar till att kännas som en frireligiös rörelse. Alla ska katalogiseras, alla ska vara tillgängliga för hela världen.
Jag funderar vidare på vad jag tycker om saken, men gör inga förändringar i nuläget. Den briljanta reklamfilmen, kan jag däremot se om och om igen.