Män och kvinnor glor på varandra med mer argsint blick än vanligt just nu. Både Kvällsöppet och Debatt har fyllts med Ström:are och Wachenfeldt:are som hetsar varandra som kamphundar. Redo att slita varandra i stycken. Jag tycker det är riktigt sorgligt. Det är lite så man tappar geisten. Men scum den som ger sig, skulle jag kunna säga för att vara lite genus-rolig.
Det är lika bra att späda på eländet lite. Jag tycker att vi ska ta och ägna oss åt lingerie football några minuter.
Amerikansk fotboll – ja då tänker jag mig som stora killar med massor av skydd för att skona kroppen, som pucklar på varandra till höger och vänster. Nu knycklar vi ihop den bilden, stoppar den i handflatan som en trollkarl och trollar fram samma sak för kvinnor, med enda skillnaden att de spelar i bikinitopp, hotpants och strumpeband. Bifogar ett klipp från Sporten i TV4.
Det här är en knepig nöt att knäcka.
Det jag ser i reportaget, är på sätt och vis ett sätt att ”kvotera sig in” i idrottens värld. Som de säger, så är kvinnlig sport nästan helt osynlig i USA. Det som görs i det här fallet, är å ena sidan att gå tillbaka i utveckligen och spela sexismen i händerna.
Men vi kan också se det på ett annat sätt: Att de kvinnliga spelarna utnyttjar de korkade manliga åskådarna, för att kunna göra det de älskar och vill göra. Låt gubbarna underhållas av knapriga rumpor och spända muskler (jag kan bara hålla med om att de är supersnygga) för att nå målet att kunna tas på allvar i sitt spelande om några år. Är det en lyckosam paradox?
Nej, det här är verkligen inte helt enkelt. Om jag nu liknar fallet vid en nöt, så måste det ändå vara bittermandel, för eftersmaken är absolut inte fri från konstig eftersmak.
Hur högt kan vi sätta prislappen för att nå de egentliga målen? Låt oss spela klädpoker om saken…