”Å hur var det här då?”

Om tomtarna brukar ha inventering precis innan julruschen, så kan det vara så att de valt min boning som tillhåll just nu. För jag kan liksom inte förklara det som händer i mitt hem.

Tyckte visst att jag tog upp EN julkartong med saker, som jag noggrannt valt ut redan i källaren.  men plötsligt ligger det uppackade kartonger, glitterjirlanger och stjärnor utan belysning över hela vardagsrumsgolvet. Dessutom höll jag på att rensa anteckningar och minneslappar mitt i alltihopa.

Och sortera nytvättade kläder. Som jag råkade spilla tvättmedel över.

 

Den här helgen har varit som en orkan av händelser. Det har innehållit allt ifrån insikten om skillnaden mellan cracking och hacking, till oväntade känsloreaktioner som gett nitlotter i livets tombola. Jag har än en gång insett hur hög man kan bli av givande debattämnen och kompetenta människor och jag har förstått att jag alltid kommer att vara lite sorgsen när det är dags för min lilla dotter att vara en vecka hos pappa.

 

 Som gräddfil på avocadon, så skrattade jag ihjäl mig till en barnfilm jag trodde jag skulle hata (Spykids 4D) och så har jag skrivit manus till några luckor i en videokalender och därmed givit en liten bit av mig själv till okända människor. Konstigt yrke man har ändå.

 

 

Och så var det ju det här med julkaoset.

Det blir intressant att se var jag kommer att befinna mig om en vecka. Jag kanske har fått tag på magiskt tidspulver, åkt till Nordpolen och skällt ut Tomten för att allt går för fort. Eller så har jag tagit mig fram i drivorna av måsten och faktiskt helt sonika lagt mig på vardagsrumsgolvet med ett glas champagne och julmusik i högtalarna och njutit av den gnistrande julglädjen som äntligen infunnit sig.

 

Den som överlever får se…