Prasslet av papper har tystnat. Paketen ligger stilla under granen och det enda som hörs är susandet från elementen som går varma.
Jag sitter och tittar ut över friden som lägger sig lika matchat som lingongrädde över en mjuk pepparkaka. Ljuset från julstjärnan leder dig långt bort med små prismor som speglar sig i granens glaskulor. Det skapar en tunn väg mellan fantasi och verklighet.
När jag lägger mig ner under granen och tittar upp, blir jag liten igen. Jag hör min favoritvinyl i minnet, med ett ljud som påminner om ett ostämt piano någonstans långt borta. Sagan om de två barnen som får komma upp och hälsa på hos jultomten, för att de varit olydiga.
Nu kommer jag på fler saker. Att Konsum hette Domus. Och att de hade paketinslagning vid parfymdisken. Och så hade päronsplitt ett litet kort med en rolig historia på, i varje förpackning.
Det kommer massa mörka minnen också, men de skjuter jag undan lika hårt som första stöten i ett parti biljard. Istället vill jag komma ihåg jullovsmorgon. Med trazan och barnarne, eller tv-piraterna som introducerade 3D glasögon.
Och jag vill tänka på när jag smög upp på natten och klämde på paket för att försöka gissa mig till var det kunde vara.
Jag ville aldrig släcka belysningen i julgranen. Den skulle alltid vara tänd, som en påminnelse om en underbar stämning som det vackra spred omkring sig.
Sen kunde jag somna och drömma om filmen Snögubben, som visades varje jul. Musiken är fortfarande något av det vackraste jag har hört.
Det är jul nu. Och jag känner mig lite sentimental. Över allt jag har haft, upplevt och överlevt. Jag tänker på det jag har förlorat och det jag kommer att få. Det jag inte vet någonting om ännu.
Det är något magiskt över de sista stunderna av frusen tid. Innan allt vaknar till liv och drar igång, som en tramporgels tunga pustande. Stunden vid paket och gran som bara finns där i tystnaden i all sin prakt, är så nära fullkomlighet det går att komma.
Jag hoppas att du får känna lugn och jag hoppas att du skapar dig nya minnen.
Jag önskar dig en riktigt fin jul.
God Jul på dig också 🙂
Glöm inte Scooby Doo! När Julen kom för inte så många år sedan och Sveriges Television bara sände tecknat ett fåtal gånger per år var Scooby Doo från 70-talet en höjdare. Visserligen var alla avsnitt en upprepning av samma historia, men vad gjorde det? Det var tecknat och glädje. Alltid en snäll vaktmästare eller skogsvaktare, en mörk och dimmig väg samt ett monster! Shaggy och Scooby gick vilse, men löste av misstag ständigt historien men dom andra fick förklara varför det var som det var. I alla avsnitt så var det ständigt den "snälle" vaktmästaren eller skogsvaktaren i början av historien som av någon anledning klädde ut sig till monster. Åhh, det var tider det.