Män. Ibland går det absolut inte leva med dem, men i slutänden vill vi inte vara utan dem.
Eller?
Hur ska han vara då? Sorlet i singeldjungeln pratar om att undvika ”snälla killar.” För de är så mesiga.
Läste Josefine Sundströms krönika som tycker att trenden idag pekar på att det inte är inne att vara snäll längre. ”Snäll är inte högsta mode. Snäll har blivit synonymt med trist.”
Jag tycker att det är dags att ställa sig frågan vad snäll egentligen betyder.
Jämför vi dejtande med ett restaurangkök, så är det definitivt en trend idag att ha flera grytor som puttrar samtidigt. Vissa kastruller bränns vid ganska snabbt, andra sjuder, medan vissa smakar illa redan från början. Men det går helt klart mycket snabbare än för tio år sen..
För män handlar det om att hinna fram innan någon annan gör det.
Betyder det då att en snäll kille automatiskt är mesig och inte tar för sig? Han är snäll och hamnar sist, som på skoldiscot i femman.
Jag vill absolut ha en snäll man. Och med det menar jag en empatisk person som vill tänka sig in i den andra personens känslor, karaktär och situation. Att se till någons (eller fleras) bästa är en egenskap som ger högsta poäng på min resultattava . Och jag är övertygad om att sådana personer vinner i längden.
Måste däremot stoppa in ett litet, men viktigt MEN, med samma pondus som Tony Irving skulle ha sagt det. Att gå fram, att ta initiativ och visa vad du tycker pch tänker när du är intresserad, är någonting som fler människor borde inspireras av. För annars kanske någon annan hinner före,,,
Tyvärr kan jag inte förklara den attraktion som ibland inträffar av att möta en person som är snygg, omöjlig och onåbar. Det är som om nonchalansen triggar intresset vilket borde vara ett slags fabrikationsfel när vi skapades i tomtefabriken.
Det lustiga, eller rättare sagt sorgliga, är personen efter etablerad kontakt (enligt alla mina erfarenheter) ändå inte utvecklas till någonting mer än just en onåbar och nonchalant figur. Det är ”The bad guys” som är trista enligt min mening. För de har enligt medföljande instruktionsbok bara en dimension av sin personlighet.
Det är dags att uppdatera modellen snälla killar. Dags att ge dom bättre status.
Jag bjuder på ett försprång på några sekunder.
Om inte annat så kanske de hinner sätta krokben på några ovälkomna karaktärer på vägen.
Ett av de mest intressanta ämnen som finns – varför väljer kvinnor och män som dom gör? Jag själv ser trevlig ut, har IQ och EQ. Jag är en stark och stabil person. I grunden är jag snäll och omtänksam, men absolut inte åsiktslös eller menlös. Häri ligger en stor skillnad tycker jag. Snäll är inte detsamma som åsiktslös, men generallt anser många kvinnor det innan dom lärt känna personen.
Jag testade för några år sedan att spela "elak" när jag var ute på krogen. Framgången var total! Problemet var kanske vilka man fick på kroken. Visst, den fd fotomodellen från Paris var verkligen ouppnåelig trodde jag men kombinationen lite "elak" och IQ fick henne på fall. Tyvärr var den yttre fasaden öändligt vackrare än det inre. Så fortsättning för min del fanns inte.
Din mening – "Det är som om nonchalansen triggar intresset vilket borde vara ett slags fabrikationsfel när vi skapades i tomtefabriken." – stämmer tyvärr väldigt ofta. Mer ofta på hos kvinnor än män är min erfarenhet. Kvinnor faller för den "farlige" mannen. Han är spännade. Exakt detta upplevde jag, men fel kvinnor på kroken gjorde att jag efter ett tag återvände till den svårare varianten – vara trevlig, typ "snäll". Mycket svårare, mycket. Kvinnor säger ofta att man vill ha en "snäll" man, men väljer nästan alltid något annat. En paradox! Kanske är det för kvinnor vill göra om mannen och skapa den dom egentligen ville ha men i en annan skepnad?
Jag vet inte om jag missförstår dina sista meningar: "Jag bjuder på ett försprång på några sekunder. Om inte annat så kanske de hinner sätta krokben på några ovälkomna karaktärer på vägen." Är det kanske ändå så att du innerst inne trots allt vill ha en "bad boy"?
Kul krönika och intressant ämne 🙂