Som lugn och harmonisk människa, ska man inte bli provocerad av dumhet. Det klokaste är att anta en ”ferdinansk” inställning, le lite grann under sin mentala korkek och vifta bort dumhetens flugor med en kunglig grace. Nu har en gammal artikel cirkulerat i sociala medier och folk förfasar sig. Men efter fem år, ger en svensk studie svar på tal.
Tur är väl det, för det går nämligen inte att blunda för människor som hjärnforskaren Annica Dahlström. Hon är som dålig valla, med slutsatser som gör att vi inte kommer framåt i mänsklighetens raka skidspår en enda centimeter.
Just gällande föräldrarollen, är det tröttsamt att påminna om vårt sätt att tala till nyfödda bebisar på bb, beroende på om det är en pojke eller flicka. Eller att det är helt normalt att en mamma med bebis hemma längtar tillbaka till jobbet. Att omhändertagande inte ligger kvinnans natur. Och att vi faktiskt lever i ett patriarkat Skulle kunna räkna upp ytterligare 50 påståenden som lätt får den tråkigaste hemmafesten att likna en eldig paneldebatt i brittiska parlamentet.
Jag är lika van som uttråkad av att diskutera de mest vanliga faktoiderna inom det heta ämnet manligt/kvinnligt. Just därför tycker jag mest att det är sorgligt när Annica Dahlström återigen blåser liv i den falnande glöden av påståenden som bara separerar män och kvinnor. Hon skapar istället en skogsbrand genom att säga att män egentligen inte lämpade som goda föräldrar, eller att påstå att barn kan få men för livet av att just mamman inte är närvarande den första tiden.
Däremot älskar jag svaret som beteendevetaren Ingemar Gens ger, som reaktion på artikeln.
– Om du ger ett nyfött barn till en man kommer han att göra allt för att det barnet ska överleva och må bra. Och han kommer att lyckas. Ju fler trygga personer barnet har omkring sig, ju fler som älskar det, desto bättre. Om det är män eller kvinnor spelar noll roll.
Det här är vad allting handlar om. Det här är nyckeln till det heliga Narnia, som finns där någonstans, lång bak i den dunkla mänskliga garderoben.
Om vi skulle dra fram våra vaneföreställningar ur mörkret och våga ifrågasätta det som vi lever i varje dag, kanske världen skulle se lite annorlunda ut.
Vi fäster fortfarande för stor vikt vid våra egentligen små skillnader mellan könen. Jag tror att kvinnor och män är på vissa sätt i samhället, för att vi fått lära oss det i tidig ålder. Inte för att vi föds till det.
Kommer vi bara ihåg att störst av allt är kärleken, kommer vi också att få en kärleksfull, ung generation som följer i våra fotspår.
Jag blev så trött när jag läste den första artikeln:
"Pappor kan skada sina barn för livet. Bara genom att vara sig själva."
Jag som en man blir flyförbannad på sådant trams! Det är märkligt att media kan sparka på män hur som helst! Att skriva så om kvinnor är fullständigt otänkbart. Men om män? Helt ok… Usch.
Ingemar Gens har självklart rätt! Allt annat är idioti.Trygghet som han skriver och kärlek som du skriver är ju avgörande. Varför blanda in kön här? Obegripligt!!!