Vintern rasar och jag likaså. Jag har träningsvärk, eftersom jag spänner mig för att jag fryser konstant.
Att presentera ett problem, utan att ha en handlingsplan är både dålig förhandlingsteknik och väldigt destruktivt. Men nu kan jag inte annat än att klaga som en gammal tant. Titta bara här, jag ser till och med ut som en butter och sur gnällkärring. Jag är tårögd av snöstormens piskande påminnelse om hårdhänt behandling. Mina anletsdrag förvrids när kylan möter någon kvadratmillimeter kind som fortfarande har en varm puls.
Kan man göra plakat och demonstrera mot Kung Bore? Vi lär ju vinna i längden, men det blir ju lite paradoxalt att stå i hans snöyra medan kampens vita andedräkt ryker ur våra stelnande munnar.
Jag fryser när jag badar, jag fryser med flanellskjorta på under täcket, jag fryser i bastun. Köldgreppet kring kropp och knopp har gjort mig snöblind. Min svarta ilska är besegrad och översnöad, jag försvarar min sista hoppfulla gnista, som en skyddande hand kring en flämtande värmeljuslåga.
Det finns inte mycket att sätta emot just nu och hopplösthetens hånfulla skratt hörs som en ondskans tinnitus i mitt öra. En varm, spinnande katt på min mage är nog enda räddningen. Tillsammans med min dröm om sommaren 2012.
Jag kapslar in mitt hopp i en mental igloo och letar frenetiskt fram mitt militärgröna underställ för att överleva.
Du ser inte så kall ut… Men lite sur tant kanske 😉
Först en rejäl vinter innan sommaren skall komma på tal!
Men träningsvärk är ju skööönt. Man känner att lyckats, hehe.