Varje morgon, sätter jag mig upp i sängen och hatar hela världen en stund.
Det är så skönt att få utlopp för ilskan över klockan som väcker dig mitt i en dröm och de för få sömntimmarna som sätter sig som ett tydligt V, under ögonen. Jag hatar tvånget att måsta gå upp och göra frukost och lämna till skolan, jag hatar till och med solen utanför som påminner mig om att jag inte är ledig.
Sen är jag färdig.
Det är då jag sträcker upp armarna, sträcker mig som en katt och bestämmer mig för att vara tacksam och glad över den nya dagen som är här. Varje morgon (så länge jag inte är sjuk) så genomför jag samma ritual.
Det är faktiskt förlösande att få utlopp för det bubblande missnöjet som ibland finns i kroppen. Inget är mer dumt eller till och med farligt, än att hålla det inne. I kroppen, eller knoppen.
En av mina vänner fick punktering för ett tag sen, vilket han postade som inlägg på facebook. Det kom hjärtan och symboler och ”tänker på dig” i alla former. ”Vad fan hjälper det mig, att någon skickar ett jävla hjärta? Jag vill få vara arg och jag vill ha hjälp!”
Släpp ut det tillfälliga hatet över småsaker, tillåt dig att vara arg över orättvisor en stund, hata sönder tanten som tränger sig i matkön och låt det sen gå över. Låt det försvinna lika osynligt som morgondimman över tjärnen. Det blir en nytändning, som ger dig lite extra ork och stubin i de verkligt stora situationerna.
Linus på linjen, han kunde det där med ilska. Vilket förhoppningsvis istället får dig att skratta…
Kommentarer är stängda.