På en strand i Thailand. I hemlighet, borgligt eller med flygbanderoll. Metoderna att fria, är lika gamla som kärleken självt. Att knyta det där slutgiltiga bandet, går ju i sanningens namn att göra lika bra med en maskrosstjälk, som med en Taylor-Burton diamant. Men det är lätt att förblindas av viljan att göra någonting lite bättre, lite större. Folks fantasier om hur hela frieriet ska gå till börjar likna en utklassning i stil med barnkalasterrorn. Ju äldre barnen blir, desto fantasifullare (och dyrare) ska det vara. Från att ha fiskdamm, till att hyra in clowner och uppblåsbara riddarborgar på kalas, är steget bara några år. Och massor av föräldraångest. Likadanta kan det bli med kärleken. Missförstå mig inte, jag fullkomligt älskar det här klippet:
Sen tänker vi ett varv till. Hur mycket ångest har nu inte alla killar och tjejer som tänker fria till sin partner, efter att klippet rasat som en komet genom alla nätforum som finns? Hur är det möjligt att toppa det där? Vad blir nästa idé. Är allt gjort? Med ringen i handen, skulle jag nog bli tillfälligt katatonisk och lite uppgiven. Hur skapar man det där perfekta? För att addera lite mer ångest för dig som funderar på att fria, så tar vi ett klipp till. Lite äldre, men otroligt gastkramande, så tårarna sprutar av romantisk attack:
Hur kändes det där? Helt klart en story att kunna berätta för vänner, kollegor och resten av världen. Minns du..tänk att han…vad han måste älska dig som gjorde det där…och så vidare. Men hur är det då med Kalle som friar till sin Margareta, på en parkbänk i Rågsved? Låter ju så där halvkul. Det är alldeles för lätt att glömma den innerliga känslan mellan två personer, mitt i förförelsen av flashiga idéer. Själv ska jag inte säga något. Om jag nu skulle gifta mig igen, så kommer jag som ivrig förespråkare av jämställdhet och jämlikhet inte alls att fria till någon. Mina prinsessdrömmar om nedsläpp av rosor från helikopter, eller molnformationer av hjärtan tillsammans med en måne lika stor som Jim Carreys trollerikonst i ”Bruce allmighty” måste få fortsätta leva. Jag vill ha helt orealistiska drömmar om den där underbara dagen. Som arbetande i mediafabriken, är jag så miljöskadad att jag tycker att man till exempel kan köpa reklamtid, som Clabbe Olsson fick hjälp med, via Svenska spel. Titta här:
Drömmen om det perfekta, det oväntade och det underbara sysslesätter väl oss människor i stort mest hela tiden. Vem strävar inte efter att skapa det perfekta livet inlindat i prassligt cellofan?.. Jag undrar vad vi får se härnäst i frieri-väg. Tänk om publiken på fotbolls-EM formar den klassiska meningen med blå-gula skyltar som bara kan ses från luften? Från det plan som bruden självklart har blivit lurad till att åka med? Jag blir alldeles matt när jag tänker på det.
Du som sitter där med handen oroligt i fickan och snart ska ställa den nervösa frågan till din partner – misströsta inte. Parkbänk kanske inte är så tokigt ändå. Den ärliga känslan av nevositet och värme som strömmar genom hela din kropp när du tittar in i ögonen på din själsfrände är ändå det viktigaste. Oavsett var, när och hur.
För störst av allt, är Kärleken…
Kommentarer är stängda.