Du som följer min blogg, vet att jag är en ”fåret Frank-hatare.” I den senaste reklamsnutten, passar han på att profitera på lilla Estelles dop och vill självklart ta uppmärksamheten från Sveriges nya sessa. Inte nog med att han kidnappar Josh Grobans ”You raise me up” i den plågsamt smetiga ceremonin. Han vill dessutom stå i centrum själv istället för att vara nära lilla Francis när hon döps. Han sjunger helt enkelt låten själv. Ett får som sjunger med människovibrato. Det är nog den värsta mardrömmen jag kan tänka mig, näst efter att bli uppäten av enorma spindlar.
Just djur i reklam, tv eller media skrämmer mig en del. Den fulla ekorren som florerade på internet för några år sen, är i och för sig otroligt kul att se, men skrattet efterföljs ändå av ett ”naaaaawww” när man förstår hur förvirrad ekorren måste känna sig. Hela världen är upp och ner och den tappar kompasset helt i sin lilla värld.
Idag fick jag ett klipp skickat till mig, med konstnären Bart Jansens hyllning till sin döda katt. Lilla Orville har helt sonika gjorts om till en helikopter. Det är otroligt makabert att se, trots att tanken är smågullig. Orville älskade fåglar och nu ska han få bli en själv. Som med alla konstnärer, så finns det ingenting som inte är ok, så länge man kallar det för en installation.
Jag kanske borde skicka ett bidrag till nästa års Vårsalong på Liljevalchs. ”Får” jag presentera herr Frank på ett prydligt grillspett som snurrar över öppen låtsaseld. Runt om honom ligger det fullt av Lambiförpackningar som en metaf(å)r över alla tårar som många tittare har fällt i vämjelse över denna karaktär.
Vad säger du? Allt är väl tillåtet i konstens namn?
Det är Loa Falkman som har lånat ut sin sångröst till den här vedervärdiga reklamfilmen.