En av mina vänner är blind. Första gången vi träffades, frågade hon hur jag såg ut. Jaaa.., sa jag och funderade. Cendréfärgat hår, blå ögon och de flesta skulle säga att jag har ett klassiskt utseende. Allt jag just hade sagt, var ju totalfiasko. Hur går det att beskriva mörkt, ljust, färger, eller stiltyper för en synskadad person? Just då kände jag mig dum. Urkorkad. Och framför allt inte van. Det här var ett nytt möte, på ny arena. Men jag vill lära mig. Jag kan tänka mig att synskadade personer möter många människor som de tycker är lika dumma i korken som jag, för att vi gör de mest grundläggande fel. Synskadades riksorganisation, är kanske in i vassen trötta på samma scenarion hela tiden och vill nu sätta sig och koka ihop en idé för att öka medvetenheten hos oss ”vanliga” människor.
Ponera att de skapar en helblank spelplan, där huvudfiguren skulle undvika att gå in i olika hinder. Då får de minuspoäng. Och så skulle rutorna bara ha färger. Haha, men så kul! Låter ganska cyniskt va? Vi seende, skulle fortfarande vara lika dumma och framför allt inte ha lärt oss någonting. Ett pr-spektakel utan framgång och bortkastade pengar alltså. I Göteborg, på kooperativet GIL, resonerar man annorlunda. Att just cynism och ironi, äntligen skulle kunna få oss som kan gå, stå eller tänka ”normalt” – att respektera funktionshindrade. Just för att funktionshindrade och cp-skadade personer är otroligt trötta på att bokstavligen bli klappade på huvudet för att de är ”duktiga” när de handlar till exempel, så skapades cp-dockan Gil. En tjejdocka (förstås) som ska fylla funktionen av att….ja, det är väl det jag inte riktigt har förstått. Initiativtagaren Anders Westgerd vill väcka debatt med cp-dockan och hoppas att de nuvarande normerna ifrågasätts. Vi ska alltså ”gulla av oss” på dockan och sen genom ett trollslag få en mer respektingivande attityd gentemot funktionshindrade och cp-skadade personer. Han är väldigt arg den där Anders. Han var gäst i Nyhetsmorgon för ett tag sedan, tillsammans med Jesper Odelberg. Jesper berättar om de absurda situationer han hamnar i, vilket jag bli bestört över att höra. Anders spände i sin tur ögonen i programledarna och undrade när de senast blev förminskade och ifrågasatta? Ja, som kvinna kan jag väl svara, att försök till förminskning i egenskap av kvinna sker dagligen, trots att det inte lyckas..
Vidare tyckte han att det skulle vara bättre med en kuk i pannan, än denna behandling som han utsätts för varje dag. Du får ursäkta mig herr Westgerd, men jag kommer inte tack vare dockan Gil, att bli klokare och mer van i umgänge med till exempel cp-skadade personer, Downs syndrom eller funktionshindrade. Ska jag stå eller sätta mig på huk när jag pratar med en människa i rullstol till exempel? Jag vet inte vilket som är respekt/förminskande – men jag vill förstå! Och jag vet inte om jag skulle behöva tänka på något speciellt, om jag skulle hamna i samtal med Jesper Odelberg. Ge honom mer tid till att svara kanske skulle vara bra. För jag kan nog prata på ganska så friskt. Och hur är det med hörselskadade personer, ska jag försöka prata mer med kroppen, eller ska jag utgå ifrån att de flesta läser på läpparna? Slå mig inte i huvudet med den dumma flickdockan Gil, för det skapar inget positivt! Skrota dockan och skapa en konstruktiv reklamfilm på 30 sekunder som avslutas med en webbadress där vi korkade personer kan läsa på vad som är bra att tänka på, när vi stöter på situationer som funktionshindrade är lika vana, som trötta på.
Nästa gång jag möter min blinda vän, ska jag faktiskt säga rakt ut att jag känner mig osäker i olika situationer och att hon gärna får påpeka vad jag kan göra annorlunda. Det kallar jag konstruktivt och utvecklande. För alla inblandade.
Intressant inlägg! Jo, CP-dockan är ju för att öppna dörren för diskussioner om bemötande, sen är själva dockans roll överspelad. Sen ska vi ta över: du och jag och andra, för att diskutera problem, situationer och lösningar, likavärde, värdighet och medmänsklighet, bland annat. Och visst har vi kommit dit!
Jag måste säga att jag är jättenöjd för CP-dockan har fått god uppslutning i media och många har alldeles säkert fått upp ögonen för den fördomsfulla snällheten som ofta riktas mot personer med funktionsnedsättningar. Jag tror absolut att medvetenheten ökat. Ditt inlägg här har ju, även om det är kritiskt till mig, belyst situationer som blir aviga och gett många konkreta tips på vad man kan göra när man möter en människa. Reklamfilmen som du pratar om är säkert en god idé men jag har svårt att tro att den skulle få samma genomslagskraft som dockan faktiskt har haft. Därmed inte sagt att det ena utesluter det andra. Men jag tror att vi redan har skapat grunden till den arena som du efterlyser och att de frågor du har kring möte och bemötande absolut kan besvaras på CP-dockans facebooksida https://www.facebook.com/Cpdockan.
På återseende /CP-dockan
Att CP-dockan är en tjej, varför inte liksom?
Och det där om att vara arg, även personer med funktionsnedsättningar tappar sugen ibland.